Mummel om verkligheter

Min lille har det svårt nu, och därmed också jag.
När man inser att man är mer eller mindre hjälplös i allt som händer blir det förstås ännu jobbigare, och jag är mer än nånsin tacksam över att jag kan åka hem och tanka lycka och kärlek, veta att min lille plutt kommer till en varm, kärleksfylld och kärleksfull miljö - men bara varannan vecka.

T o m skolan har nu fått upp ögonen för att han inte har det så bra med sin pappa, och kanske kan det bli en väg framåt?
"Jag har aldrig träffat ett barn som mått bra av att bo varannan vecka", sa kuratorn, och hon ska väl veta, hon har väl mött en hel del ungar genom åren?

Men hur? Hur når jag igenom med att vi nu måste tänka på barnets bästa, att vi inte kan sätta vuxensaker och vuxenkänslor framför ungen?

Kämpa på. Ringa soc anonymt och be om råd? Jag vet ju vad det blir, det blir "Har du provat samtal med pappan?", och det vill jag lova att jag har. Når inte fram, inte igenom, inte en chans.

Han frågar: "Kan jag få filmen Mortal Kombat, mamma", och jag säger förstås nej, inte en chans, för den är det väl bra mycket högre åldersgräns än 8 år på?
"Men jag och pappa tittade ju på den igår", säger han, och jag tänker att kanske hittar han på, kanske är det en fantasi, men kanske är det faktiskt så, kanske låter idioten honom se sådana där filmer, 15-årsfilmer, och övertygar sej själv om att bara en förälder är med, så....

Fy fan. Just den där biten med att försöka få fäder att se att de faktiskt inte ska vara sin egen prio ett är jag så innerligt trött på.

Men: han är så rolig, ungen! När jag var totalförkyld och trodde att jag skulle dö eftersom jag hade så svårt att andas sa han:
"Om du går till doktorn och de blir tvungen att avliva dej, får jag allt du äger då?"
Nej, sa jag, det får du inte, du får dela med dina syskon.
"Men jag kan väl få bilen och kreditkortet?" sa han och blev rätt besviken när jag förklarade att hur sjuk jag än blir kommer ingen att avliva mej, så gör man inte.
"Det gör man ju med djur", muttrade han, och det har han ju alldeles rätt i! Om man borde göra det med folk också är en helt annan diskussion, och den tar jag inte med honom innan han blivit bra mycket större.