Vet inte vad jag ska fortsätta livet med, riktigt, och det gör mej... Rastlös. Jo, mer än annat rastlös.
Det är jobbet, förstås, för hemma trivs jag utmärkt. Skulle nog egentligen vilja hålla mej hemmavid hela tiden, skrota omkring och vara lycklig och trivas och fånle, oerhört fjollig, väldigt, väldigt lycklig, och fullt nöjd med att ägna timmarna åt att älska och fixa runt i mitt underbara hus.
En kryddgård ska jag anlägga till våren, det vet jag säkert. Annars vet jag inte mycket, om sanningen ska fram.
Har tappat all lust på jobbet, vilket är rent chockerande för mej. Jag älskar ju mitt jobb?!?
Älskade, var det nog, för nu finns inget kvar, inget annat än stress, press, krav - ingen lust, inget utrymme att skriva ordentliga texter, ingen tid att leka fram orden och göra grejorna läsvärda - det är inte journalistik längre, det är information, i bästa fall, vill säga.
Förr var det mycket roligheter på jobbet. Men förr hade man också tid att prata med kollegor, visa, diskutera, be om råd, om ord, om svängningar - nu finns det inte kvar nånting av det, det finns ingen som bryr sej om det publicistiska, det är pengarpengarpengar, och jag, jag som blev journalist just därför att det var en möjlighet att utnyttja den lilla talang jag fått för att upplysa, utbilda, ge röst åt den som ingen har, och ja, leka med orden, måla bilder, jag har tappat lust och sting och gör som många lärare: går dit för att få lön. En dag till närmare pensionen.
Så vad gör man?
Jag försöker. Försöker få göra de där viktiga små reportagen, försöker engagera mej fackligt för att rädda kropp och själ hos mina kollegor (även om jag inte har en chans att ge dem tillbaka de tappade sugarna, de for ut genom samma fönster som de publicistiska idealen när vinstkrav och aktieutdelning och koncernbildning tog över efter forntidens tidningsmakare), försöker hitta utvecklingsvägar för mej den vägen - för jag vill inte sitta kvar och vänta på pensionen, sitta av dagarna därför att det hursomhelst, hur dålig tidningen än är, kommer lön den tjugofemte.
Usch och fy. Drömmer om storvinst på lotto, vilket är högst osannolikt eftersom jag inte ens spelar. Men tänk, ekonomiskt oberoende...
Skulle trampa in till chefen med uppsägningen i näven imorgon dag om jag kunde få ihop stålarna på annat vis, så illa är det. Och jag är extraledsen över min skruttkropp som gör att jag helt enkelt inte vågar kasta mej ut på frilansmarknaden, vågar helt enkelt inte ge upp skyddsnäten som hänger ihop med anställning.
Måste börja skriva mer för mej själv. Får inte låta mej kvävas av strypsnaran som jobbet numera innebär. Nånstans måste ju den där lilla talangen kvarstå?
onsdag 8 december 2010
Mummel om familj
Med stormsteg närmar sej julen, och även om jag nog egentligen mår mest dåligt av hela hysterin är det en sak som växer mer och mer i mitt hjärta - min lilla familj kommer att samlas, och det är ganska fantastiskt.
Under nån vecka blir det huset fullt, dottern kommer i början av julveckan, storsonen ett par eller någon dag före julafton, och jag tror att det är hans tankar som bäst sammanfattar det hela:
Det ska vara som det brukar, mamma.
Minns förra året, då allt egentligen var skit, minns hur han sa att det var den bästa jul han kunde komma ihåg, och jag förstod väl först inte riktigt vad han pratade om, för inte var det nåt speciellt med den julen?
Sen insåg jag att han upplevde vad jag inte kunde då, han upplevde hur vi var tillsammans allihop, med mat och trams och en massa godis och hembakade pepparkakor som var absolut skitfula, allt det som ska vara som det brukar - och vi, tillsammans. En lillunge som tindrade. Moster och hennes sambo. Kalle Anka och lite julklappar, och en varm, varm tillsammanskänsla.
I år blir det ännu bättre, vad som än händer. I år är vi därtill hemma, i år skapar vi nya traditioner mitt i det gamla vanliga, och jag tror att det blir fint. Trots att jag är i riktigt risigt skick fysiskt är jag lycklig och trygg, och vi kommer att fira ännu en jul tillsammans, allihop.
Min egen lilla kärnfamilj har utökats med en medlem, men det har bara gjort oss starkare.
Även om storsonen framhärdar i att min älskade fortfarande har prövotid...
Under nån vecka blir det huset fullt, dottern kommer i början av julveckan, storsonen ett par eller någon dag före julafton, och jag tror att det är hans tankar som bäst sammanfattar det hela:
Det ska vara som det brukar, mamma.
Minns förra året, då allt egentligen var skit, minns hur han sa att det var den bästa jul han kunde komma ihåg, och jag förstod väl först inte riktigt vad han pratade om, för inte var det nåt speciellt med den julen?
Sen insåg jag att han upplevde vad jag inte kunde då, han upplevde hur vi var tillsammans allihop, med mat och trams och en massa godis och hembakade pepparkakor som var absolut skitfula, allt det som ska vara som det brukar - och vi, tillsammans. En lillunge som tindrade. Moster och hennes sambo. Kalle Anka och lite julklappar, och en varm, varm tillsammanskänsla.
I år blir det ännu bättre, vad som än händer. I år är vi därtill hemma, i år skapar vi nya traditioner mitt i det gamla vanliga, och jag tror att det blir fint. Trots att jag är i riktigt risigt skick fysiskt är jag lycklig och trygg, och vi kommer att fira ännu en jul tillsammans, allihop.
Min egen lilla kärnfamilj har utökats med en medlem, men det har bara gjort oss starkare.
Även om storsonen framhärdar i att min älskade fortfarande har prövotid...
fredag 3 december 2010
Mummel om leksaken
Jo, det är skönt. Jag gillar min nya leksak skarpt, även om det var lite problem att få över det jag ville från den gamla (mer eller mindre temporära) datorn - varför kan det inte bara funka som man vill med ad hoc-nätverk? Varför har man aldrig den kabel man behöver på en plats där man kan hitta den?
Funkade till sist, och nu tror jag att jag har det mesta jag behöver på min nya hårddisk. Ska inte dränka denna dator, rödvin är inte bra för datorer, det märkte jag...
Idag ska jag vila kroppen, bara köra mitt qi gong-program och kanske ta en lunchpromenad, men jag måste säga att jag förvånas över att jag inte har mer träningsvärk! Kan det vara qi gongandet, tro?
Jag känner så tydligt hur det faktiskt mjukar upp både det ena och det andra, för även om jag är överrörlig har jag tillåtit mej att stelna till alldeles förbannat - men ett par, tre dagars träning innebär att jag når tårna med raka ben igen, är inte det mysko?
Mind over matter, tänker jag, och tränar skallen också. Den mentala biten är icke att förakta, och jag känner faktiskt att jag blir piggare både till kropp, själ och hjärna med formell mindfulnessträning och lite fysdito ovanpå.
Imorgon ska jag pussla, har jag bestämt. Älsklingen har traditionell träffa-barndomsvänner-kväll, så jag är alldeles ifred för mej själv. Och det ska jag också njuta av!
Ser fram emot jul, ser fram emot att ha ungarna samlade, ser fram emot att uppleva den allra första julen med älsklingen - och sedan har det gått ett år...
Var tar tiden vägen, egentligen?
Funkade till sist, och nu tror jag att jag har det mesta jag behöver på min nya hårddisk. Ska inte dränka denna dator, rödvin är inte bra för datorer, det märkte jag...
Idag ska jag vila kroppen, bara köra mitt qi gong-program och kanske ta en lunchpromenad, men jag måste säga att jag förvånas över att jag inte har mer träningsvärk! Kan det vara qi gongandet, tro?
Jag känner så tydligt hur det faktiskt mjukar upp både det ena och det andra, för även om jag är överrörlig har jag tillåtit mej att stelna till alldeles förbannat - men ett par, tre dagars träning innebär att jag når tårna med raka ben igen, är inte det mysko?
Mind over matter, tänker jag, och tränar skallen också. Den mentala biten är icke att förakta, och jag känner faktiskt att jag blir piggare både till kropp, själ och hjärna med formell mindfulnessträning och lite fysdito ovanpå.
Imorgon ska jag pussla, har jag bestämt. Älsklingen har traditionell träffa-barndomsvänner-kväll, så jag är alldeles ifred för mej själv. Och det ska jag också njuta av!
Ser fram emot jul, ser fram emot att ha ungarna samlade, ser fram emot att uppleva den allra första julen med älsklingen - och sedan har det gått ett år...
Var tar tiden vägen, egentligen?
torsdag 2 december 2010
Mummel om leksaker
Vill just nu inget annat än hem, eller inte riktigt hem, kanske, jag vill till postens utlämningsställe och hämta min nya leksak. Min julklapp till mej själv. Min HP G62-B24EO.
Japp, min nya bärbara har kommit, det fick jag sms om, så jag tar med mitt körkort och sms:et med avinumret och kör raka vägen dit när jobbet för dagen är avslutat.
Sen...
Sen tänder jag lite doftljus och leker med min nya leksak hela kvällen!
Tänk att det är så kul, ändå... Att köpa nånting till mej själv, nånting jag gärna vill ha, känns så himla bra!
Köpte nåt annat också, nåt jag tänkt på länge - pussel! Jag tycker om att pussla, jag tycker att det är avslappnande, lite meditativt, och kul, så jag slog till på ÖoB, Lasse Åbergpussel, tusenbitars. Hittade en pusselmatta också, tänk, vad de hittar på! Rulla ihop när du pusslat färdigt för stunden, och rulla sedan ut och fortsätt där du var. Praktiskt. Löser många problem. För vem pusslar ett tusenbitars på en och samma sittning? Inte jag, i alla fall.
Och det är knepigt att ha ett påbörjat pussel liggande på ett bord, det tar liksom bort möjligheterna till annan användning...
Nåja. Dator var det. Ikväll är det jag och min dator, helt enkelt. Lillen är hos pappa, älsklingen jobbar. Jag och min dator.
Sweet, som storsonen säger...
Japp, min nya bärbara har kommit, det fick jag sms om, så jag tar med mitt körkort och sms:et med avinumret och kör raka vägen dit när jobbet för dagen är avslutat.
Sen...
Sen tänder jag lite doftljus och leker med min nya leksak hela kvällen!
Tänk att det är så kul, ändå... Att köpa nånting till mej själv, nånting jag gärna vill ha, känns så himla bra!
Köpte nåt annat också, nåt jag tänkt på länge - pussel! Jag tycker om att pussla, jag tycker att det är avslappnande, lite meditativt, och kul, så jag slog till på ÖoB, Lasse Åbergpussel, tusenbitars. Hittade en pusselmatta också, tänk, vad de hittar på! Rulla ihop när du pusslat färdigt för stunden, och rulla sedan ut och fortsätt där du var. Praktiskt. Löser många problem. För vem pusslar ett tusenbitars på en och samma sittning? Inte jag, i alla fall.
Och det är knepigt att ha ett påbörjat pussel liggande på ett bord, det tar liksom bort möjligheterna till annan användning...
Nåja. Dator var det. Ikväll är det jag och min dator, helt enkelt. Lillen är hos pappa, älsklingen jobbar. Jag och min dator.
Sweet, som storsonen säger...
onsdag 1 december 2010
Mummel om omhändertagande
Körde tur och retur i snöstorm, nära hundra mil på 2 ½ dygn, och skulle göra om det igen. Hade kört dubbelt så långt om det krävdes, för hon är där och hon är kvar och det är värt varenda skräcksekund på de där vidriga vägarna...
Just nu tar jag om hand mej själv. Självomhändertagande, i och för sej med god hjälp av min älskade som så gärna vill ta hand om mej, skämma bort mej och göra mitt liv så lätt och så roligt och så lugnt och harmoniskt som möjligt. Han lyckas. Och jag försöker vänja mej.
Storsonen påstår att han fortfarande har prövotid kvar, han är ju tyvärr luttrad och glömmer inte den personlighetsförändring lillsonens pappa genomgick efter ett par år. Men för min del är det glasklart, jag har hittat rätt och hittat hem.
Och nu bryr jag mej om mej själv. Stavgår i mörker och snö före jobbet, det är fantastiskt fridfullt ute vid femsnåret på morgonen, och har man bara bra kläder och går fort fryser man inte ens. Kör mitt qi gong-program som stretching efteråt, och förundras (igen!) över att det faktiskt intet bara lossar stela muskler och leder utan också morfinmagen - vete fan hur, men det funkar, och det är bra. En medicinflaska som kan ställas undan, förstoppning avhjälpt på naturlig väg!
Mindfulnessövar, och dyrkar Jon Kabat-Zinn. Hade nog aldrig klarat av allt de senaste sisådär åtta åren utan honom, och jag fattar inte varför jag "glömmer" att göra mina övningar!?! Bara lägger ner och sunkar ner mej i elände, dumheter!
Men nu kan jag åter andas mej lugn, och jag hoppas att dottern kan ta till sej också den delen av dbt-behandlingen, det är guld värt, men hon har inte riktigt fattat det ännu. Där är visserligen Marsha M. Linehan husgudinna, men jag håller mej till min MBSR, jag, det funkar för mej...
Nu är det omhändertagande av mej själv som får gälla ett tag. Jag har nöjt mej med att bara finnas i min älskades ögon, men jag har inte tyckt värst mycket om mej själv på ett tag. Nu ska jag öva på det. Kropp och själ. Jajamen.
Just nu tar jag om hand mej själv. Självomhändertagande, i och för sej med god hjälp av min älskade som så gärna vill ta hand om mej, skämma bort mej och göra mitt liv så lätt och så roligt och så lugnt och harmoniskt som möjligt. Han lyckas. Och jag försöker vänja mej.
Storsonen påstår att han fortfarande har prövotid kvar, han är ju tyvärr luttrad och glömmer inte den personlighetsförändring lillsonens pappa genomgick efter ett par år. Men för min del är det glasklart, jag har hittat rätt och hittat hem.
Och nu bryr jag mej om mej själv. Stavgår i mörker och snö före jobbet, det är fantastiskt fridfullt ute vid femsnåret på morgonen, och har man bara bra kläder och går fort fryser man inte ens. Kör mitt qi gong-program som stretching efteråt, och förundras (igen!) över att det faktiskt intet bara lossar stela muskler och leder utan också morfinmagen - vete fan hur, men det funkar, och det är bra. En medicinflaska som kan ställas undan, förstoppning avhjälpt på naturlig väg!
Mindfulnessövar, och dyrkar Jon Kabat-Zinn. Hade nog aldrig klarat av allt de senaste sisådär åtta åren utan honom, och jag fattar inte varför jag "glömmer" att göra mina övningar!?! Bara lägger ner och sunkar ner mej i elände, dumheter!
Men nu kan jag åter andas mej lugn, och jag hoppas att dottern kan ta till sej också den delen av dbt-behandlingen, det är guld värt, men hon har inte riktigt fattat det ännu. Där är visserligen Marsha M. Linehan husgudinna, men jag håller mej till min MBSR, jag, det funkar för mej...
Nu är det omhändertagande av mej själv som får gälla ett tag. Jag har nöjt mej med att bara finnas i min älskades ögon, men jag har inte tyckt värst mycket om mej själv på ett tag. Nu ska jag öva på det. Kropp och själ. Jajamen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)