Det är för mycket nu. Jag skriver inte - om inte lilleman är här, för han anser att det är nåt jag ska göra innan vi somnar på kvällen.
Det känns som om varje val jag gjort, varje beslut jag tagit, varit ett misstag. Ibland känns det så.
Men: jag vet att det är så att jag baserat alla beslut, gjort alla val, så gott jag kunnat efter den information jag haft just då - och mer än så kan man ju inte göra.
Jag borde nog börja försöka tänka mer på att jobba med att övertyga mej själv om att jag faktiskt är bra. Att jag, om inte annat, gör så gott jag kan. Att jag bara kan styra mej själv och mina beslut, ingen annans - men det är fan så svårt när man om och om igen upptäcker att man får sopa upp skiten efter andra, att man får fan för andras val och beslut...
Ja, jag är nere, och ja, jag känner mej uppgiven. Jag förmodar att det mest är trötthet, eftersom jag även fortsättningsvis försöker att göra så gott jag kan, ta de beslut jag känner att jag måste ta så gott det går. Trots att det känns onödigt, eftersom andra tar beslut och gör val som suddar ut alla förutsättningar jag baserat mina på...
Nej. Flum. Orkar inte.
1 kommentar:
Hello. This post is likeable, and your blog is very interesting, congratulations :-). I will add in my blogroll =). If possible gives a last there on my blog, it is about the Celulite, I hope you enjoy. The address is http://eliminando-a-celulite.blogspot.com. A hug.
Skicka en kommentar