Jag glömmer saker, det vet jag.
Det är som dimma i skallen, och vissa dagar är det som om allting bara försvinner. Jag ser bevis på att jag gjort grejor (alltid en fördel med att jobba som dagstidningsjournalist, där finns dagliga bevis på vad man gjort...) men jag minns inte riktigt hur. Eller när.
Nu har jag glömt nåt man inte får glömma. Jag har glömt min lilleplutts skolavslutning.
Jag vet inte riktigt hur det gick till. Jag hade ju t o m pratat med mamma och pappa om den, och dom skulle också dit. Alltså glömde dom också vilken dag det var?
Fast det funkar inte riktigt så. Jag vet precis vilken dag och vilken tid, det är bara det att jag visst inte riktigt visste vilken dag det var jag befann mej i. Om sanningen ska fram sov jag i princip ett dygn, det var nästan lite läskigt. Sov och sov och sov - och så dagen efter frågade min mamma vilken tid det nu var skolavslutning, igen...
Igår. Igår var det, sa jag, och kände hur jag frös till is. Fattade inte vad som hänt, eller hände. Jag bara... Ja, frös. För. Så. Gör. Inte. Jag.
Detta orkar jag inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar