Mummel om trötthet

Det blir tröttheten igen. Vissa saker är visst återkommande, och den här otroliga tröttheten är ständigt återkommande.

Hur mota? Det är ju inte sömn som fattas egentligen. Kanske lite, men sömnen är en pyttedel av det hela.

Igår på jobbet trodde jag att jag skulle ramla ihop där jag satt, bara rasa i en liten hög, sluta ögonen och gå in i tröttheten. Min stackars bänkkamrat undrade vad som hände, det var som om vartenda ben i kroppen mjuknade - något läskigt, faktiskt...

Kommer hem, och orkar ingenting. Absolut ingenting. Jag vet vad jag borde, vad jag måste, men det enda som händer är att kroppen lägger av, det går inte att göra nånting annat än att vila.

Igår tänkte jag att det måste finnas ett annat sätt, ett annat liv, något som hjälper. Det är bara det att jag inte vet vad. Tänkte att om jag hade pengar nog till hjälp här hemma kanske det vore lättare?

Men nu har jag ju inte det. Jag vet ju att den enda jag har att tillgå är mej själv. Och jag funkar inget vidare.