Det är mycket sånt nu. Väntan alltså.
Just nu väntar jag på att få veta om och hur dottern kommer till behandlingshemmet. Och hur de ska ta itu med den här "situationen"...
Och så väntar jag, mycket troligt förgäves, på att få en återbudstid hos sjukgymnasten. Hade tur på så vis att den sjukgymnast jag pratat med själv haft diskbråck i både nacke och ländrygg, han fattade läget, kan man säga...
Och läget är: eftersom jag har så förbannat ont drar muskulaturen ihop sej och ger ännu mer smärta. Viktigt är alltså att hålla ordning på muskulaturen, annars blir det ännu mycket värre. Det är sånt som i förlängningen kan ge fibromyalgi säger min läkare, och han är smärtexpert, så jag får väl tro honom.
Idag? Borde försöka stappla till butiken i närheten, för att få till lite blodcirkulation och för att få tag på en purjolök så att jag kan göra räkgryta med curry och chilisås. Lite lagom 80-tal, och alldeles ljuvligt med jasminris. Måste äta nåt, jag rasar i vikt. Vilket i sej inte gör nånting, femton kilo till är inte oönskat, men inte på det här sättet. Inte bra för läkningen, vilket jag också vet.
Jag är skitbra på läkeprocesser och smärtreaktioner, stresshormoner och rehabiliteringsagerande - i teorin. Att sen applicera det på verkligheten, på mej är en annan sak. Det är flera år jag försummat mej nu, och det sätter spår, fy fan vilka djupa spår det sätter...
Sjukgymnast. Börja träna lätt, lätt. Det måste jag. Om jag vill ha mitt liv tillbaka, vill säga. Om jag vill kunna arbeta. Och utan jobb - inget sinne. Då blir jag galen på riktigt, och det vet jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar