Kollar kontot, och inser att 78 öre nog inte kommer att räcka månaden ut...
Det konstiga är att jag är helt övertygad om att det kommer att ordna sej. Av nån underlig anledning gör det alltid det, och om sanningen ska fram har jag suttit i mycket, mycket värre knipor än vad jag är i nu, med obetalda inkassoräkningar nerstoppade i lådor för att jag inte orkade eller kunde ens titta på dem, med kronofogdebrev som jag med skakande händer returnerade mottagningskvitto på - och allt har ordnat sej.
Just nu är det mindre kul, men det finns vare sej inkassokrav eller risk för kronkalle, så läget är inte ens i närheten av desperat. Därtill vet jag att jag har människor omkring mej som hjälper mej över den här svåra perioden, jag vet varför jag sitter där jag sitter och jag vet att det finns ljus i slutet av tunneln.
Lite önskar jag mej ett mirakel, dock. Önskar egentligen att jag kunde bli omåttligt och överraskande rik, plötsligt ha så mycket pengar att jag inte bara kunde betala av hela det förbaskade studielånet på en gång i stället för 2 000 kronor per månad i evighet, amen, utan också gå in till min chef och tala om att jag inte vill jobba under honom längre.
Ett litet mirakel som gör att alla mina kollegor inte längre mår så dåligt, en underbar händelse som gör att vi får tillbaka den härliga stämning som vi hade för ett par år sen, nånting som återskapar den kreativa miljö som gjorde att vi trots minimala resurser gjorde en helt ok tidning...
Drömma får man. Och jag hade faktiskt 82 kronor på ett annat konto och därtill ett par hundra i plånboken, så allt är inte nattsvart!
En väldig tur att jag slutat röka...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar