Har varit rädd ett par dagar nu, eftersom jag vaknade en morgon och knappt tog mej ur sängen.
Det känns som om nån tagit en slägga och dängt till rakt över svanskotan, och smärtan är välbekant: det är en disk som krånglar. Jag hoppas att det inte är en till som brakat, att det är en av de redan trasiga som läcker, men eftersom det är vänster ben som inte fungar kan jag konstatera att det inte är samma som sist, då var det höger ben som släpade...
Rädd, som sagt. Rädd att jag ska bli en belastning, att jag inte ska kunna dra min del av lasset, rädd att jag ska känna mej som en onöda - jag klarar det bara inte, vare sej fysiskt eller mentalt.
Är inte färdig i lägenheten, heller, det är inte särskilt mycket kvar att göra, men det är dock litegrann: badrum och golv. Var i alla fall smart nog att anlita en fönsterputsare, och det som skulle tagit mej minst en halv dag fixade han på en dryg halvtimme! Bra blev det också, honom ringer jag nog igen...
Just fönsterputset blev faktiskt anledning till en diskussion på jobbet - min chef blev ytterligt upprörd över att jag och en kollega faktiskt kunde tänka oss att anlita svart arbetskraft...
Och det kunde jag, alltså. Utan att tveka en sekund. Det är faktiskt första gången i livet, och jag tänker inte ha dåligt samvete för den saken, heller!
Vet inte riktigt hur jag ska agera nu, med tanke på ryggen, menar jag. Jag har en telefontid med min läkare om några veckor, men vet förstås att han inte kan göra ett skit förutom att skriva ut recept. Ska någon göra nånting får jag ringa ortopeden och boka operation - och det vill jag definitivt inte. Det ska mycket mer än så till om jag ska lägga mej på operationsbordet, än så länge väger riskerna tyngre än eventuell förbättring. Får inte min bekant ur skallen, hon som opererade ett diskbråck i ländryggen och hamnade i rullstol...
Ska vila idag. Vila och bara göra det som känns ok. Inte bli Duktig flicka ett enda dugg. Så! Då var det bestämt... Meditera, få bort alla negativa tankar, fokusera på allt underbart och bra jag har i mitt liv. Hela mej själv så gott det går...
2 kommentarer:
Hej Mummel
Jo det finns risker med en ryggoperation, även risken att det blir bra... jag är stelopererad(år 2000) i ryggen och det blev hur bra som helst....men visst fanns tanken där att det kunde gå åt fanders...men jag gjorde valet att opereras och är glad över det idag :D
hoppas du snart blir bättre i din rygg :)
Jag vet...
Problemet är ju att det är flera ställen, och nacken får de banne mej inte peta i!
Inte så länge jag har en liten unge, och inte så länge jag har någorlunda funktion.
Jag måste givetvis fundera på saken, för ländryggen är för jävlig nu. Känner hur otrevlig jag är nu, efter den här senaste smärtperioden, och det blir inte riktigt rättvist mot mina fina grabbar om de ska ha en surkärring i huset hela tiden!
Skicka en kommentar