När jag nu ska skriva mitt 101:a inlägg kom tankarna: varför bloggar jag?
Jag vill inte provocera. Jag vill inte vältra mej i andras liv. Jag är helt ointresserad av mode.
Jag konstaterar: det är för min skull. Formen passar - man kan få skriva ur och av sej i princip varsomhelst. Anonymt. Ingen kan hitta den där hemliga boken man ältar i och invadera ens mest privata sfär.
Vilket har hänt. Otroligt kränkande var det, och jag mådde fysiskt illa. Tänkte bränna alla mina Böcker, från ungefär 1978 och framåt, visserligen ofta med stora hål i "rapporteringen", men ändå...
Nu gjorde jag inte det, och det har sin väldigt enkla förklaring: det har att göra med min pappa, faktiskt. Jag tänker att de där böckerna kanske nån gång ger mina barn en möjlighet att "lära känna" sin morsa. Följa utvecklingen, s a s. Men det är nåt som ligger i framtiden, det, just nu är det bara för mej själv jag skriver i mina Böcker. Lägger dom i en låda på vinden när de är fulla, i värsta oordning.
Det här, däremot, alltså bloggandet, är en annan sak. Här kan jag skriva sånt jag inte skriver i mina Böcker. Älta sånt som faktiskt inte har med mej att göra också. Och kanske, kanske ge andra i samma situation en smula ... tröst? Hopp? Vetskap om att vi är många, och att ingen därför är ensam?
Jag vet inte. Jag siktar inte på topplistor, länkar inte hit och dit (bara ibland...), vill inte visa upp mej eller mitt liv eller mina barn.
Jag fick frågan en gång, nämligen: varför lägger du ut privatsaker på nätet, varför skriver du inte i böcker?
Och svaret står alltså ovanför här: det är svårare att hitta mina tankar i offentligheten än i mitt hem eller min väska...
En del kränkningar sitter djupt, helt klart, och om nån som står en nära, som man litar på, tar sej rätten att utan tillstånd läsa i Det Mest Privata sitter det fast...
Nu är jag relativt säker.
Och det här inlägget blev inte alls det jag menade - det var nog det där med 100 som lös mot mej då jag loggade in som väckte såna tankar.
Vad jag skulle skriva om: socialens tystnad och ovilja att informera. Om nånting. Försäkringskassans nya organisation, som gör att man inte får kontakt med handläggare - i hela länet jag bor finns inte en enda som handlägger frågor som handlar om underhållsstöd. Upptäckte jag.
Det blir vid annat tillfälle!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar