Okej, jag skiter i ilska, smärta och allt annat också just nu.
Drog upp spelningslistan i mediaplayer och satte volymen på hög. Sjöng. Eller kanske vrålade? Tur att grannarna jobbar eller är så gamla att de inte hör så bra...
Sen - kom jag att tänka. Kom fram till att jag inte kan vara riktigt klok.
Okej, jag kan förstå Metallica, St Anger, i sammanhanget. Men Candyman med Christina Aguilera???
Mer då? Simon Webbe, förstås, Coming Around Again. Och gamle Bobban, Three Little Birds, en favorit som aldrig nånsin sviker.
Det gör inte heller Zappa. Bobby Brown är en pick-me-up anyday...
Bland nyheterna: Jason Mraz. Den håller än, I'm Yours. Och - av nån anledning jag inte förstår - Kate Perrys I Kissed A Girl...
Abba, Creedence, Uggla, Norah Jones, Katie Meluah och Eva Cassidys version av What A Wonderful World, Lalla Hansson från tidigt 1970-tal...
Det är, minst sagt, en eklektisk lista....
Kanske en jävligt bra beskrivning av mej, helt enkelt. Sammansatt från olika källor, om man säger.
3 kommentarer:
Om du vill få lite harmoni skall du lyssna på Moniza Zetterlund hennes röst gör att åtminstone jag känner mig alldeles lugn.
O ja. Monica har jag också.
Och:
Eva Cassidy, Norah Jones, Diana Krall, Edith Piaf, och förstås Billie Holliday...
Det är konstigt, det där, det är de kvinnliga rösterna som tröstar bäst.
Tack för tipset.
Allt som soothar mottages...
Skicka en kommentar