Nu tar jag konsekvenserna, och första tabletten är intagen.
På söndag lägger jag in mej över dagen, och på måndag börjar resten av livet.
Tills dess: härja med försäkringskassan, som vanligt. Det är utbetalt sjukpenning fram till 31 januari, vilket alltså innebär att nånting hänt med mitt läkarintyg. Det har uppenbarligen inte nått fk, trots att läkaren skickade det i slutet av januari, och jag kan fan inte överleva på lite drygt 3000 kronor...
Varför händer allt på samma gång, alltid???
Och varför är det så att allt ska börja jävlas när man som minst behöver det?
Vill rulla ihop mej till en boll, rulla in i ett hörn, och inte komma fram förrän till påsk. Tidigast. Helst inte förrän ljumma sommarvindar börjat smeka de stackars nu snötyngda träden utanför fönstret.
Jag vill inte mer nu.
6 kommentarer:
Känslan av att vilja ge upp är just nu övermäktig. Vill bara säga att du inte är ensam. Och så skickar jag förstås över en varm *styrkekram*!
Känner med dig, tänker på dig och stöder dig 100%.
Åt FK kan jag inte göra så mycket. Kasta in en Molotovcocktail??? Det är helt bedrövligt. Sjukkassan som gör människor sjukare än vad de är genom sin klantiga handläggning. Gaaah!
Önskar jag kunde skicka en rejäl påse kraft!
Gumman... min lilla, lilla vän. När jag är som ingenting - då finns du. Och då vill jag plötsligt vara stark så att jag kan krama dig. På måndag börjar resten av livet. Så är det. Kram!
Jo Mummel - du kommer att orka och klara detta! Det tror jag på. Kom ihåg att du inte är ensam!
Styrkekram till dig!!!
Tack,ni kära vänner.
Jo,visst klarar jag. Alternativ finnes nämligen icke.
Men aldrig, aldrig mer ska jag utsätta mej för detta. Aldrig mer.
Skicka en kommentar