Jag befinner mej i ett konstant tillstånd av galenskap, och har efter moget övervägande beslutat mej för att stanna där.
Är galen i honom. Vill vila i hans armar, hans doft, i kärleken. Vill inte ha med verkligheten att göra, inte tänka på att tangentbordet på min dator håller på att gå sönder, inte tänka på att min ekonomi till sist verkligen håller på att rasa efter sjukskrivningen, vill inte tänka på att jag inte vill veta vad dottern gör, har gjort, tänker göra - jag vill bara vara tokkär och galen.
Idag tar jag hans parfym mellan brösten innan jag går till jobbet. Jag tänker att kanske det gör att jag står ut under alla dessa timmar jag inte får se honom, men inser snabbt att det förmodligen blir alldeles tvärtom - att känna hans doft gör längtan värre.
Vi diskuterade galenskapen igår, och var överens om att bejaka den. För varför ska man inte??? Varför ska man gå och fundera över vad folk ska säga, tycka, tro när det kanske är allra sista chansen att vara så här galen?
Ingen mer gång för mej, tack så mycket. Det här blir den sista - slutgiltiga - kärleken.
Och jag tänker unna mej, av hela mitt hjärta, hela min kropp och hela min själ.
För kärlek är inte bara vacker, den är förbannat skön också!
2 kommentarer:
Ett citat:
"You have to forget about what
other people say, when you're
supposed to die, or when you're
supposed to be loving. You have
to forget about all these things.
You have to go on and be crazy.
Craziness is like heaven."
JIMI HENDRIX
Kram // A.
Tack för citat - det bevisar väl bara tesen att allt vi tror att vi är först med att upptäcka redan är upptäckt! :-D
Och ja, det är alldeles, alldeles underbart!
Skicka en kommentar