tisdag 11 januari 2011

Misstag att ta åt sej

Lider av svår jobbångest, och det stör mej, det stör mej alldeles enormt.
Jag har världens bästa jobb, jag gör det jag bestämde mej för att göra när jag var sisådär sju år, jag vill egentligen inte göra nåt annat i hela världen - men jag vill inte gå dit.

Att veta att det finns en människa som tycker illa om mej där gör mej kallsvettig, särskilt som jag vet att jag aldrig gjort annat än försökt vara vänlig, trevlig och artig mot fanskapet.
Jag vet ju också vad det hela hänger på, och det stör mej ännu mer: han klarar inte av människor som inte är ja-sägare och rövslickare, och jag, både som mej själv och som facklig, är ingetdera.

Så jag har attitydproblem och är omöjlig att samarbeta med. Och han vill be mej dra åt helvete. Enligt honom själv.
Här är det alltså inget jobbskvaller, här är det rakt upp i ansiktet, och det är väl i och för sej bra.
Men det har förstört hela min ledighet, och jag vete fan hur jag ska hantera mina känslor inför honom när vi nu är tvungna att vistas i samma lokaler.

Vad jag har gjort under julledigheten är att, så fort det börjat snurra i skallen och magen av ledsenhet och ångest, är att affirmera: "Jag önskar honom all framgång, lycka och glädje i livet."
Så gör jag. För jag vill inte sänka mej till hans nivå, jag vill inte tala om vad jag tycker om honom, för så behandlar man inte sina medmänniskor.

Men klarar jag det? Inte riktigt. Det är svårt att upprepa saker man vet är osanna, för inte fan önskar jag honom det, egentligen, jag önskar att han får smaka sin egen medicin, att han får betala för hur han får människor att må (nej, jag är inte den första eller den enda, han har tydligen skitsvårt för kvinnor i allmänhet och starka kvinnor som litar på sej själva, sin kunskap och sin kompetens i synnerhet, och en av oss har t o m bestämt sej för att sluta p g a honom), jag önskar att...

Nej, inte dit. Jag ska inte sänka mej till hans nivå.

Jag önskar honom all framgång, lycka och glädje i livet. Så det så.
Och jag ska inte låta en ynklig människas idiotiska uttalande sänka mej, jag ska fortsätta att lita på mej själv, min styrka och min kunskap och min kompetens (som aldrig varit ifrågasatta, det ska sägas, i stället är det just för detta han inte bett mej dra åt helvete, enligt egen utsago...).

4 kommentarer:

Y sa...

Kanske skönt att få ryta ut här lite ;)
Stå på dig! ropar jag självklart. Du har varit med om värre, detta klarar du! Stå på dig!

Saltistjejen sa...

Hej! Jag hittade hit via "Underytanjag-bloggen". tycker din kommentar där nyligen var så otroligt fin!!!!! :-)
Låter som du själv just nu har det jobbigt. Det äR skitjobbigt när man inte trivs på sitt jobb. Särskilt när det handlar om ynkliga personer som inte är generösa nog mot sin omgivning utan på olika vis måste sko sig på andras bekostnad. Om det sedan är via olika fömåner, via skitsnack eller genom att vara allmänt otrevliga och ego spelar ingen roll. Det är otroligt trist. och tyvärr kan ett enda ruttet äpple skada en hel skörd....
Hoppas ändå att du ska klara av detta även om det känns svårt.
Skickar styrkekramar till dig!!

Mummel sa...

Tack för rop och uppmuntran, det behövs!
Det är skit när ens glada "Godmorgon!" möts av tystnad och bortvänt ansikte, men det är inte mitt problem, det är hans!
Jag fortsätter att önska fanskapet allt gott, och kvittra mina obesvarade hälsningar...

Saltistjejen sa...

Rätt tänkt!!! :-)
Haha så brukar jag också tänka när jag möter sådana personer. Att det faktiskt är DE som är förlorarna. Om de inte vill upptäcka vilken fantastisk person jag är så är det ju deras förlust. Enbart! Att slösa energi på sådana tölpar är ju inget man bör göra. Låt dem fortätta vara loosers bara.... ;-)

<