Mummel om brytpunkter

Jag vet inte riktigt vad som händer med mej.

Det känns som om jag kommit till en brytpunkt i mitt liv, och det knepiga är att det är döden som lett mej dit.

Det var längesen jag kände mej så.... Ja, så lugn som jag känner mej nu. Lugn, men samtidigt på något sätt väldigt på.

Svårt, det där. Vad jag menar är att det är som om något i mej som bestämt sej. Bestämt sej för att nu, nu är det dags. För något. Vet inte riktigt vad än, bara. Det är en oerhört stark känsla, och bara positiv.

Det finns inget skrämmande i den.

Jag har ringt både mamma och syster till min anhörige som tog sitt liv. Det blev starka, starka samtal, som utmynnade i att båda sa att de var så glada att jag ringt och att det kändes bra att prata.

Jag vet på sätt och vis varför. Det är för att jag vet. Jag vet hur det är, hur det är att leva i rädslan, hur det är att söka hjälp, försöka få sin älskade att ta emot hjälp, prata, gråta, frukta...
Utan skam pratar jag om min älskade sjuka, men också om hennes friska, de underbara, starka, friska delarna, dem som man måste minnas och framhäva.

Det funkade inte med min anhörige. Han orkade inte leva. När jag pratade om den enorma skillnade mellan att vilja dö och att inte orka leva kände jag deras igenkännande i luren.

För precis så är det. Det var inte så att han ville dö, att han ville överge och lämna, det var bara det att han inte orkade livet. Inte hittade vägen till sina starka och vackra sidor. Det kände de.

Hans syster sa: Det är konstigt, det var ju han som var den sociala, han som pratade med alla, hade lätt att få kontakt, det är ju jag som är den som inte vill eller kan prata med folk...

Och så är det ju också: våra sjuka är otroligt duktiga på att hålla sina masker, de är så glada, positiva, sociala... Det är vad som syns. Sedan är det det andra, det vi ser, vi som är nära...

Jag känner nog en sorts frid. Och en tacksamhet att jag tillåts dela deras sorg. Att de släpper in mej i sina mest privata känslor. Tillhörighet och samförstånd, mitt i den största sorgen.