Totalsvacka, inklusive mörka tankar på alla piller jag har på lager och på hur lätt det skulle vara att vrida om ratten in i en bergvägg. Om biljäveln kunde komma upp i nog hög hastighet, vill säga.
Pms? Allmän total utmattning? Besvikelse och ilska? Allt på en gång?
Räknade med hela nästa vecka till ta-hand-om-Mummel-aktiviteter, det var därför jag tog extra ledigt och t o m jobbade söndan efter jul, och så har fanskapet till ex fuckat upp allting.
Han ringde förut, frågade om lillen kunde vara kvar på måndag också, jo för han ska ju jobba och det vore väl skönt med sovmorgon för honom?
"Men", sa jag, "men men men.... Vi pratade ju om det här när fritidslappen skulle fyllas i, du sa ju att du hade ledigt, att han inte skulle behöva vara på fritids alls på jullovet???"
"Jo, men jag har ju haft min ledighet nu", säger han.
Han har alltså haft sin ledighet. Och förträngt att skolan inte börjar förrän på torsdag? Eller helt enkelt gjort som vanligt, inte lyssnat? Är inte kapabel att ta in information och processa den, kanske?
Eller också är han bara helt jävla egotrippad, vem vet. Han tar ut ledighet för veckan han inte har barn, men inte den veckan som barnet ska vara hos honom. Och räknar, som vanligt och givetvis och självklart och jävlarfan korrekt, med att jag löser situationen.
Vilket jag givetvis och självklart gör. Har jag sagt att ungen ska vara ledig hela jullovet så ska ungen vara ledig hela jullovet. Han får vara kvar hos mej, så är det med den saken.
Och här hoppar väl min egotrippande sida in, den lilla trotsungen som sprattlar och skriker på golvet: "Orättvist!!! Det var faktiskt min tur att vara ifred, att vara ledig utan krav, att kunna göra vad jag ville (det vill säga ingenting) en hel vecka utan att tänka på frukost och lunch och middag och aktiviteter och konfliktlösning och...
Ovanpå allt detta smackar det rara lilla barnet min Stig Lindberg-skål i golvet så den går i tusen bitar, och försöker skylla det på ett av sina mjukisdjur, jo, för dom är faktiskt levande på riktig, mamma...
Morr!
(Fast jag är rätt glad ändå, för han är mitt hjärtas fröjd och glädje, den lille filuren, och varje extra dag jag får med honom är en gåva, so help me god... Meditation och självomhändertagande får vänta. Blir den vanliga chakrahealing-cd:n till natten, då kan jag inbilla mej att jag iallafall gör nånting för mej själv. Den lille sonen kan ju faktiskt inte hjälpa att hans far är idiot. Och det är ju till allt elände mitt ansvar, jag valde...)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar