Krypet i kroppen bättre: dottern ringde, hade en av sina knepiga "episoder" då hon bara försvinner nånstans, skrämmer livet ur sina kompisar, sej själv och mej (när jag får reda på det vilket jag får nuförtiden eftersom hon ringer till mej, jubel och fröjd) och som jag tror är någon sorts epilepsi. Nånting som stammar ur det konstiga som finns i hennes hjärna och som ingen har förklarat. Inte för mej, inte för henne...
Sen fick jag mens. Och idag är det fullmåne också, va? Där ser man.
Men: idag tänker jag mest på diskussionen angående inspelning av maktmänniskor, som sedan kallar de tjänstemän som spelar in deras icke-politiskt-korrekta uttalanden illojala... Lojal ska man vara mot den som betalar ens lön, så i Gotlandsfallen var tjänstemannen jävligt lojal, skulle jag vilja påstå.
Det är ju nämligen jag som betalar hans lön. Och du. Och alla andra som betalar och har betalat skatt...
Jag, min idiot, brukar alltid fråga om jag får spela in. Det finns ju massor med alternativ nuförtiden, själv har jag en mycket smidig liten maskin som spelar in ljud med överraskande klarhet, även när man har den i fickan, faktiskt. Men - i smyg?
Det kan vara mitt yrke som sätter käppar i hjulet där. Alltid tala om när man spelar in, det har jag i ryggmärgen.
Kan ångra det då och då, att jag inte spelat in vartenda möte med socfolk, varenda lögn man fått sej serverad, varje gång de ändrat spelregler utan att förvarna, utan att säga till när det hänt, ens, bara komma efteråt och påpeka att "enligt de ny reglerna..."
Nää. Jag tycker att det är skitbra att folk spelar in idiotiska chefer inom det offentliga, för de ska vara lojala mot skattebetalarna. Alla skattebetalare.
Jag inser förstås att klassamhället är på väg tillbaka med stormsteg, snart har vi en värld min mormor, född på 1910-talet, skulle ha känt igen. Där pengarna styr människans värde.
Och det, mina vänner, det skrämmer mej verkligen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar