onsdag 13 januari 2010

Mummel om syn

Igår var världen så vacker.

En sån där fantastisk vinterdag, inte alldeles för kall som det varit ett tag, utan nästan behaglig. Strålande sol, underbar blekblå och hög himmel, och luften gnistrade av snö som sakta, sakta föll från träden.

Och jag såg det!

Så länge nu utan förmåga att se världens skönhet, så länge med ögon förmörkade av smärta, kaos, sorg. Hur har jag orkat?

Jag har fått synen tillbaka, och också idag är världen vacker även om solen gömt sej bakom dimmor. Till och med den grå vintervärlden är hisnande skön, för mej, just nu.

Och jag är tacksam. Vill skriva, men vet inte vad. För hur fan ska jag hitta ord till detta?

6 kommentarer:

Yvonne sa...

Hej Mummel

Du behöver inte hitta ord... Bara njut! Det är du värd - lev i nuet!
Känn hur underbart det är att faktiskt se att världen är vacker, och att du återfått förmågan att se!

Y sa...

Fina du, att du inte hittar ord säger väl allt:-) Det är så härligt att du är den som skriver lyckliga inlägg! Superhärligt!!!!!!!!! Kram

Anonym sa...

Du har orkat, bara på ren och skär överlevndsinstinkt. Och att du inte innan visste vad som skulle komma. Det får oss människor att överleva.. Men fasiken inte leva.

Nu börjar du äntligen leva... Då kan du ta till dig, det vackra..

Genast är "duktiga kvinnan" och knackar på axeln. Leverera, leverera och leverera ´till läsarna på bloggen..

Du är inte skyldig oss någonting annat än att njuta av vad du nu får dig till skänks. Får vi vara med på "din resa" så tackar vi ödmjukast. Men inga fler "måsten" för dig...

Pok

Malladaybydaybralla

Plastfarfar sa...

Skäms inte för att du mår bra. Njut!

Systerdyster sa...

Du är verkligen värd att få in lite solsken i ditt liv. Att ha något som är ditt eget och som ger energi inte bara stjäl den.
Jag är så glad för din skull.
Kram!

Mummel sa...

Kärlekssemester på hemmaplan är att rekommendera!
Bortskämd. Omhändertagen. Uppskattad.
Härligt.

Jag försöker att ignorera katastroftankarna, för inte kan man må så här bra när man är jag? Givetvis måste det väl hända nåt hemskt snart?

Nej. Jag vägrar.
Och tackar er fina, fina vänner, ni som ger mej extraglädje trots att vi inte alls vet nånting om varandras verkliga liv...

Kramar, och kärlek.

<