Anlägger en örtagård, och det börjar bli bråttom. Mina små plantor borde varit i jorden för längesen, ett par veckor i alla fall, men hur det nu är har inte gräset flyttat på sej självt...
Hade vansinnigt roligt med den sprayfärg för temporära sportvaddetnuvar som jag köpte, 174 kronor kostade den, så jag får väl göra en ordentlig badmintonbana i trädgården nån gång för att pengarna inte ska vara helt bortkastade, för det gick inte åt värst mycket färg till att rita upp rabatten.
En krocketpinne, ett snöre - och vips! har man en perfekt cirkel! Tyckte inte att den var så stor - inte förrän jag började gräva upp gräsmattan.
En liten bit i taget, annars går det inte. Jo, min käre make skulle göra det, men av nån anledning hände först ingenting, sen lite mer ingenting, och så springer veckorna i väg och småplantorna börjar se ledsna ut och jag tänker att jag ju har sagt det så många gånger, orkar inte tjata på vuxna människor, men om jag börjar gräva lite kanske vinken går fram?
Det gjorde den, på sätt och vis. Avslutade ändå arbetet i dag, svettig och dan, och tömde i jorden, sex säckar jord - och det räcker inte. Inte alls...
Kan konstatera att även en liten rabatt ofta visar sej större än man tror. Men jag tror den blir finfin, ett litet vagnshjul i mitten, där ska jag ha smultron och inget annat, och så stenar att gå på mellan "tårtbitar" med lite av varje, timjan och salvia, oregano och basilika, lavendel och den lilla rosbusken från Stugan (ett pytteskott som redan gått i knopp!!!), läkemalva, temynta och citrontemynta - och om det blir plats sår jag i ringblommor i olika färg. Det blir väl bra?
Att ha händerna i jord ger lugn. Att pyssla med småplantor är nyttigt för själen. Att odla sin trädgård är något man inte ska förakta som terapi - och då får ryggen skrika hur högt den vill!
5 kommentarer:
Här pågår projektet "krympa gräsmattan" sedan flera år. Det är urjobbigt att gräva upp gräsmatta! I år odlar jag potatis på den nyuppgrävda biten, sen blir det trädpioner där, har jag tänkt mig. Din örtagård låter finfin! Lycka till med den!
Pioner är nog ett projekt för framtiden, för det saknar jag!
Annars är jag nog en sån där som föredrar att odla sånt jag kan äta, tror jag, äta eller använda, det verkar värt att lägga tid och kraft på!:-)
Jag tänker fortsätta njuta av jord under naglarna, har saknat det alldeles väldigt under tiden i lägenhet, även om krukodling funkar!
Åååå. Min gräsmatta och min rygg är inte helt kompatibla. Så fort jag sätter spaden i marken stöter jag på små, stora och gigantiska björkrötter. :-( Jag har löst problemet genom att ha fyllt pallkragar med jord och sedan planterat div. örter och några rabarberplantor. Inte alls lika tjusigt som en cirkel. Pionerna går jag och väntar på - väntar på att någon annan ska gräva.
Du är duktig du, Mummel, och envis som bara den. Glad Midsommar!
Glad midsommar själv(a)!
Pallkrage finnes, med rabarber och persilja och dill och gräslök och morötter och sockerbrytärter - heter det så???
Planterade igår. Dumt, dumt, dumt... Det blir nog en mindre glad midsommar för min del, är jag rädd, för även om det nu kan skönjas att min nya rabatt kommer att bli alldeles underbar kan jag konstatera att det INTE är nyttigt för diskbråcksrygg att kräla runt och stoppa ner pytteplantor...
Men lavendeln omger nu rosenbusken, oregano och timjan och salvia och basilika sitter där de ska, och de små smultronplantorna är på plats i mitten!
Värst idag: finns öppet apotek i stan??? Slut på smärtstillande, för min annars så snabba läkare var lite seg och skickade inget recept förrän igår...
Nåja. En timme i taget, och inte för mycket folk runtomkring så går det nog att klara en midsommar till!
Åh, va härligt det låter!
Skicka en kommentar