Finns det såna?
En stor sorg har jag nu, och det är att fanskapet som hjälpte mej att skapa världens underbaraste lilla flicka sviker.
Han har ett biologiskt barn. Hon behöver honom otroligt mycket. Han väljer att inte höra av sej alls.
Hur fan är man funtad då???
Jag skäms över hur mycket jag faktiskt föraktar den man jag en gång älskade djupt. Min ilska känner just nu inga gränser, och jag vill aldrig, och då menar jag faktiskt aldrig, prata med honom mer.
Alla dessa år av kämpande för att de skulle ha en bra relation, eller åtminstone en relation, alla dessa års försök att få honom att inse hur mycket ett barn är värt och hur man aldrig nånsin "slipper undan" - inte värt nånting.
Jag förstår ju nu att det aldrig fanns en chans. Han är, för att vara brutalärlig, lika störd som hon är. Han kommer aldrig att kunna klara mänskliga relationer.
Och jag undrar förstås - varför dras jag till dessa män???
2 kommentarer:
Den eviga frågan... hör av dig om du hittar svaret. Verkligen. Du har f.ö. skönt sjung i pennan, eller tangettryckningarna.
Det göör jag. Hör av mej, alltså.
Just nu är jag mest inne på att jag sotar för tidigare livs ouppklarade saker - vad tror du om det som teori???
Skicka en kommentar