Mummel om att vara ett ufo

Kollar igenom diverse bloggar igen, och en del nyhetssajter, och inser att jag är ett ufo.

- jag har aldrig "dejtat", och finner hela konceptet ... ja, larvigt, om sanningen ska fram...
- jag har inte en aning om vad som är "mode" eller "modernt"
- jag behandlar mina barn som riktiga människor, inte en separat ras, oavsett höjd över marken
- jag anser att kön inte är vad som definierar en människa, mänsklighet definierar en människa
- jag tycker att det är självklart att människor ska bry sej om varandra, och därmed hjälpa varandra när de har möjlighet till det.

Alltså:
- mina relationer har aldrig börjat med "dejter", de har börjat med samtal
- jag köper kläder jag trivs i
- ungarna, stora som små, respekteras men behandlas efter visad mognad
- jag tror fortfarande på välfärdssamhället och anser att de som är starka ska hjälpa de svagare, i alla lägen, och är alltså därmed även här fullkomligt "omodern" eftersom egotrippande rikingar får mej att må illa, inte "ger mej något att sträva efter"...

Det är väl lika bra att lägga sej ner och dö. Detta samhälle passar mej inte, och jag är rädd att mina barn, som ju faktiskt präglats av mej och mina värderingar, också blivit/blir ufon...