Mummel om underbara barn...

Det ringer på dörren, och där är hon, min lilla unge, den unga kvinna som är min dotter. En utsträckt hand, ett "jag vill ha dej i mitt liv, mamma"???



Det blir blåbärsäppelpaj och gullning med lillebror, lite prat om att det vore kul att ses i helgen, allihop, hemma hos henne - för storebror kommer på besök.



Det var... Alldeles underbart! En osthyvel fick hon med sej, jag hade ju ändå tre... Och de två mössorna jag stickat åt henne, och konsollen till hyllsystemet som inte kom med i flytten. Hon kom. Till mej.

Och så idag, i eftermiddags - ett sms. Storsonen klarade första tentan.

Sen ringer han, med nån sorts bisarr panik i rösten, han måste hem, han blir galen, hans dator funkar inte och han vill hem, han vill hem nu och du måste kolla om det går tåg eller buss, mamma...

Så han kommer ikväll, det gick inte att vänta tills imorgon ens, och jag får en varm och luddig mage, och ser fram emot att se hur han reagerar på mitt "nya" hem - han har inte sett tvåpersonershushållet än.

Just nu är jag mest bara virrig och vimsig, trött och utsliten, och pilates är ett djävulens påfund, det känner jag alldeles tydligt efter några dagars självdisciplin...

Men vem bryr sej, vem bryr sej en vecka som denna då dottern kommer och hälsar på och är helmysig och storsonen både får godkända tentaresultat och längtar hem (även om det nog är en dator mer än en mamma som lockar...) och vi ska vara lite tillsammans hela familjen, vem kan klaga då på ont överallt?

Och då menar jag faktiskt verkligen överallt...