Utmattat mummel...

På plats, mer eller mindre, och jag har kommit hem.
Känns inte som om jag flyttat, m a o, känns som om jag hittat hem, och om man hittar ett hus som man trivs i från första sekund, då måste det väl vara rätt?

Men satan, vad det är jobbigt. Och som om det inte vore nog med packa-bära-köra-bära-packa upp så passar jag på att få värsta sommarförkylningen... Feber, hosta så revbenen nästan hoppar ur läge, huvudvärk så att jag legat på golvet och skrikit under de värsta hostattackerna (huvudvärk+hosta=fruktansvärda plågor!) och ovanpå det mellanblödningar för första gången på p-spruta.
Vilket de kvinnliga läsarna förstår. Att det inte bidrar till välmående, precis...

Är alldeles väldigt lycklig, och jag hör min älskade vissla och gnola när han bär svintunga kartonger eller plockar med disken efter middagen, och jag tänker att det här, det är livet, det är vad livet egentligen skulle ha varit. Tänker att nu, nu behöver jag aldrig söka mer, nu har jag hittat vad jag behöver, vad jag vill ha, och nu klarar jag allt.
Vi klarar allt.

Och den lille älskar allt. Han sjunger och leker och hittade en vän det allra första han gjorde, en grabb som bor i huset bredvid och är ett år äldre och det är helt fantastiskt. Inga problem att somna i nya rummet, han plockar och grejar och gör fint, han leker och donar och gör en butik där han säljer allt ifrån svärd till whisky - var han nu fick det ifrån...

Lite sorgligt är det också, när lillpojken och kärasten var ute på äventyr mötte de barnets far, som frågade om pojken inte skulle med och käka burgare - och pojken sa nej. Han vill alltså hellre vara med min sambo (!!!) än sin far.
Förstår honom, det är inte det, men sorgligt är det lika fullt.

Igår tog de en bastu, sonen och sambon, de var i källaren säkert en timme och jag började bli säker på att de var kokta, men de hade bastat en kvart och tillbringat resten av tiden i relaxen, snackat och haft det allmänt bra. Det är sådant som bygger relationer, och det är sådant hans far aldrig gör. Hans uppfattning om kvalitetstid är varsin dator med varsitt spel. Kanske bredvid varandra, men helst i olika rum. Sorgligt, som sagt.

Nu ska jag plocka några fler lådor. Varför har man så otroligt mycket grejor???