onsdag 28 september 2011

Mummel om kramp

Med jämna mellanrum börjar jag kvida och sprattla och skrämmer slag på barn och man, "Vad gjorde du i garderoben inatt?" frågade min älskade, men inte var jag i garderoben, jag stod och klängde på den, försökte få mina ihopkrampade underben att sluta med det.
Krampandet, alltså.

Eller spasmandet, vete fan vad man ska kalla det. Jag känner av vänsterarmen/handen, har gjort det några dagar, det är underarmsmuskulaturen i första hand, men också lillfingret fånar sej, och det drar liksom bakåt över axeln. Det går bra, inga större problem att klara av. Inte heller är skulderpartiet och bröstryggen så farlig, det gäller bara att inte spänna upp sej ännu mer, inte göra några oövertänkta rörelser som knyter ihop det ännu mer.

Men benen. Fy fan. Det är så vidrigt, och gör så ont, och det är banne mej fråga om muskler jag inte ens visste att jag hade... Nån sorts snedgående variant nästan på ovansidan, det känns som om skenbenen spänner ihop sej, och en riktigt läskig grej är att fötterna liksom viker upp sej mot dem. Mot skenbenen alltså. Se bilden inne i huvudet: plötsligt börjar fötterna bara dras inåt uppåt, utan att man har nån möjlighet att göra nånting.
Ajajajjjj.... En otroligt obehaglig upplevelse, om man ska vara engelskt understateande.
Låg på knä invid soffan och grät ner i kuddarna samtidigt som jag försökte räta ut fötterna och hindra att tånaglarna rev sönder skenbenen, har aldrig varit med om maken.
Skrämde nog slag på min make, men han får vänja sej - huvudsaken är att lillsonen redan gått och lagt sej, och att jag lyckats behärska mej rätt bra under tiden han var vaken.

Undrar vad som händer om det händer när jag kör bil? Går i trappor? Intervjuar politiker?
Undrar vad det beror på?
Tar man paraflex i stora doser med regelbundenhet borde man väl inte få krampande muskler?

Jo, jag får nog ta och ringa vårdcentralen imorgon. Försöka få tid hos min läkare. För jag går inte till nån annan, no way, kommer inte att ske. I mitt tillstånd blåvägrar jag att sitta och redogöra för jämmer och elände under tio års tid, jag gör det bara inte, då är det lika bra att de lägger in mej på psyket direkt.

Jag undrar vad det beror på, detta klart försämrade tillstånd, och spekulerar i mineralbrist? Kalium, är det inte det man kan ha brist på när man krampar? Eller är det magnesium? Båda?

Ställde mej på vågen när jag kom hem från min resa, sa jag det, kanske? Och funderar på om det kanske inte är så nyttigt att bara tappa tio kilo utan förklaring?

Gnäll och gnäll och gnäll, men jag har förbaske mej rätt till.
Jag har rätt att gnälla. Så det så!

2 kommentarer:

olgakatt sa...

Magnesiumtabl kan hjälpa ibland mot benkramper. Men om orsaken är mental stress vet jag inte. Prova!
Stressen är svårare att råda bot på än en ev magnesiumbrist.

Una sa...

Hej!
Vill även jag rekommendera Magnesium tuggtabletter.Krampen har gett sig o även min bedrövliga huvudvärk. Har bara ätit dom i lite över en månad men har inte känt av varken kramp eller huvudvärk. Kanske värt att pröva? Lycka till!

<