Misstag att sova på soffan

Tvättdag igår, och den enda säng jag lyckades få de rena lakanen i var lillemans.
Tänkte att jag tar min sen. Var bara tvungen att vila lite på soffan, framför tv:n, efter allt tvättande och bärande.

Vaknade vid 6-tiden, och jävlar i min lilla låda vad det gör ont... Man skall icke sova en hel natt på soffan när man har taskig rygg, och man skall icke ha sitt huvud på små larviga soffkuddar en hel natt när man har taskig nacke.

Så vet jag det. Som om jag inte vetat det innan....

Idag är jag rädd, för dagen för flytt för dottern närmar sej, det är så mycket hon måste göra nu, och hon har ingen aning om hur.
Hon ringde igår, nära panik.
"Jag vet inte var jag ska börja, mamma", sa hon, och grät nästan.
Jag sa att hon ska börja med att packa det hon ska ha med sej, och sen ta resten, en sak i taget. Bara en sak i taget.

Det där är ett problem som väldigt många med borderline-problematik har, ett som är svårt för oss normalstörda att ta till sej. Det har inget med vilja att göra, inget att göra med att man inte kan, det är bara det att man inte hittar den där första tråden så att det går att börja nysta.
Försöker förklara det där för min mor när hon börjar, "...om hon bara kunde ta tag i saker, förstå att det bara är att..." - för det är inte "bara att ta tag i". Det slår stopp. Kortslutning.

Men jag tror att det funkade, en kompis till henne skulle komma förbi och hjälpa till, och då brukar det börja funka.

Idag vet jag inte. Jag är förbannad på mej själv för att jag inte är frisk, för att jag inte kan fixa allting, för att jag inte kan göra mitt jobb och se till att mitt barn har det bra, mår bra - men jag vet förstås rent logiskt att jag inte kan tänka så.

Det var lättare när hon inte var myndig, inte "vuxen". Nu läggs allt på henne, och jag kan bara hoppas att hon ber om hjälp när hon behöver, att hon svarar ärligt när jag frågar hur allt är.
Vilket hon inte gör. Det vet jag också. Men jag vet att jag kan läsa hennes röst, att jag kan höra när nåt är fel, och att hon svarar ärligt när jag pressar henne.

Det är för svårt ibland, allt detta. Just nu är det alldeles åt helvete för svårt, det märks väldigt tydligt när jag är i dålig form. Då orkar vare sej kropp eller hjärna med, och jag stänger ner, fler och fler bitar stänger jag ner.