Mummel om tjurighet

Känner mej tjurig, helt klart. Vaknade sån. Kanske somnade jag t o m sån.

Lillemans far hämtar sent på eftermiddagen idag, och jag försöker vara sån jag vill vara: accepterande. Respektera att andra inte tänker och känner som jag gör. För hade det varit jag hade jag hämtat ungen direkt efter jobbet igår, särskilt eftersom det var extra tidigt avslut.
Det lät virrigt. Vad jag menar är alltså att barnets far slutade extra tidigt igår, men inte vill hämta sitt enda barn förrän sent idag. Förstår mej inte på det, men som sagt: man får lov att inse att andra inte funkar som man själv gör - för min del skulle jag föredra att ha barnet hela tiden...

Inte bra att vakna på det här humöret en dag som denna, men vad annars? Är livrädd. För en hel del.
Om jag får som jag vill: inget händer dottern. Lillungen har en härlig nyårsafton trots att hans far så uppenbart alltid prioriterar sej själv. Storsonen har riktigt kul, lyckas med sin matlagning och inte blir för packad på festen som följer på grabbarnas förfest.

För min egen del vet jag inte riktigt. Igår tänkte jag mycket på mina morföräldrar, som föddes på förra tiotalet, på hur världen ser så otroligt annorlunda ut nu jämfört med då, och på hur otroligt mycket jag har att vara tacksam över, om jag nu orkade se igenom eländesdimmorna. Jag sitter här varm och mätt och har alla moderna bekvämligheter och mer därtill, vilket i o f s bara bevisar att moderna bekvämligheter och mer därtill inte garanterar att man mår bra.

Kanske kan jag få ett bra årtionde?

Förfärligt är det, att inse att det hittills varit så satans... Jobbigt? Slitsamt? Vadå?
Några goda år, kanske? Lugn och ro, nu när jag slitit till mej ett liv med alla moderna bekvämligheter och mer därtill?

Vet inte hur, bara. När jag vaknar så här tjurig ser jag bara att livet hittills inte erbjudit en enda jävla räkmacka att segla på, inte en enda liten räka, faktiskt, allt har jag fått slita mej till och betala väldigt dyrt för.
Det borde kanske innebära att det känns bra, eller? Vetskapen att det jag har är något jag själv skapat borde innebära att det känns bra... Så varför gör det inte det, då?

Äsch. Inte ska man tjura en dag som denna! Nu ska jag stryka storsonens fina nya skjorta åt honom trots att han inte bett mej (eller kanske just därför?), packa lillsonens väskor, och sen se vad dagen har för överraskningar att bjuda!

Och er, kära okända underbara vänner, önskar jag ett gott slut, och ett riktigt bra tiotal!