Drar ut spisen - går lätt, bra hjul under den, som tur är - och fascineras över hur mycket skit som samlas emellan gångerna.
Och som vanlig svettas jag och svär, det är inte lätt att städa när man är halvinvalid...
Jag har stoppat i mej piller som gör att jag kan klara av det, och ångesten inför att vakna i morgon håller jag kort, för det blir inte bättre av att jag ängslas över hur kroppen kommer att kännas. Det blir som det blir, och jag vet hur det blir - så varför ska jag ha ångest???
Det är lite symboliskt, det där med spisen. För hur ofta gör man egentligen rent bakom och under den, förutom vid lite högtidliga tillfällen som till jul, och när man ska flytta?
Jag är helt uppfylld av flytten nu, måste jag erkänna. Jag längtar varje stund, om nu sanningen ska fram... När jag är här hemma, ensam, sätter jag igång med de där projekten som ska till, som att dra ut spisen och skura och slabba, det är våta tidningar och vattenspill överallt.
Jag vet att det har varit många klick på annonsen om min lägenhet redan nu, och jag vågar hoppas på att det blir en bra affär. Med lite tur blir det lite pengar över, med mycket tur kanske så mycket som ett par hundra tusen, vilket är rätt mycket pengar här i krokarna. I vinst, alltså. För jag har knappt några lån på den, lägenheten, inga pengar att tala om, och jag ser mitt nya hus möbleras med pengarna jag får...
Man får drömma, även när man skurar. Kanske lite extra då, tillochmed...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar