Sova har varit svårt ett bra tag nu.
Inatt var det omöjligt. Inatt var det rent förbannat att ens försöka, kan jag säga.
Det är hostan. Den förbannade jävla hostan, som så fort jag börjar komma till ro rister kroppen så att tänderna skallrar och skallen värker.
Minuter blev det, inte mer. Minuters sömn, och dagen ligger framför mej som en rejäl mardröm.
Det blir mer skuld att hantera, mer skuld för att jag är en usel morsa som inte kan roa en aktiv nästan-sjuåring, som för vidare till honom att "mamma är klen och eländig och klarar ingenting", jojomen, så är det.
Och så kommer jag att vilja gå och lägga mej klockan åtta ikväll, senast. Senast, sa jag! Gissa vem som inte vill det? Och gissa vem som är kvar här, trots att det egentligen är pappavecka som tar sin början?
No. Don't go there...
Tycker synd om mej, och det är fanimej patetiskt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar