Ok. Nyårsafton: mysigtmysigtmysigt... Jag och lillen, fläskfilé och pommes frittes, glass med chokladsås och mandarinklyftor, och sen en massa gotter, ostbollar och Rollo och en skål proppad med lösgodis för nedsatt pris, 5,90 hektot på ICA...
Skål på balkongen i Pommac, och det var seriöst svinkallt. Vi brände av en hel kartong tomtebloss och stod ut i kylan tills resten av stan bränt av sina lite mer avancerade fyrverkerier. Den lille hoppade, tjoade och tjöt av lycka, och vi hade det, kort sagt, bra.
Och vi hade byggt färdigt legoborgen under dagen också. Bara det
Men det finns smolk i bägaren, det gör det. En jätteförkylning. Jag snorar och hostar, går hårt åt de två Kleenex Balsamkartongerna som står strategiskt placerade i lägenheten (och jo, jag tror de funkar, har ingen förkylningsröd näsa än och inga skavsår under den heller) men det är inte det värsta.
Hostan. Jag säger bara hostan...
Vidrig. Sover inte, eftersom jag hostar såfort jag rör på mej. Men inte heller det är det värsta.
Det värsta är att vara en lite lite drygt 40-årig kvinna som fött tre barn och ha hosta. Need I say more?
Nu gäller följande: inte gå ut nånstans och vara det allra minsta lilla kissnödig, eller riskera att bli. Då går det nämligen illa. Inte mycket illa, men lite.
Och lite räcker jävligt långt i det här fallet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar