Vaknar klockan fyra av smärtor, och sen är det kört. Kört med att sova. Kört med att vila.
Sen dess har jag försökt hitta på saker att göra, saker som är vilsamma och lagom, njuta av lugnet som ju bara räcker denna enda dag, men det enda det leder till är rastlöshet.
Demolerar vantar som inte funkar, och det känns ju jävligt konstruktivt. Trasslar gör det också, det är fan inte lätt att ta upp stickade saker som därtill har använts, nej fy tusan...
Skriver lite, men allt känns som upprepningar. Allt bara upprepas och då blir det gnäll av det, och jag vill inte vara gnällig, jag vill vara stark och stolt och därtill frisk och normal, och så tar vi den om Rödluvan och vargen när vi ändå håller på.
Nu har jag gjort mej en panna kaffe och ska nog ta fram mina Morden i Midsomer. Morden i Midsomer är alltid bra.
("Du mamma, varför tycker du så mycket om mord?", frågade min lille son häromdagen. Ja, vad svarar man på det???)
Varmt kaffe. Massor av mord.
Och snöfallet har närapå lagt sej, så kanske kan man ta sej ut en sväng utan risk för lem och lem senare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar