När man är ung kan man hoppa över frukosten och lunchen och kanske t o m middagen också. När man är ung kan man leva på kaffe och cigg. Festa hela helgen och ändå orka jobba som folk när måndagen kommer.
Sen händer nånting.
Kanske vid 40? Kanske tidigare. För min del är det ju lite annat som inverkar också, men jag kan säga så här: jag vill just nu inte vara i mitt eget skinn.
Har tillbringat natten sittande i soffan, hostande lungorna ur mej, ömsom kallsvettig, ömsom skakande av frossa. Varje hostattack gör att ryggraden vrålar av ilska, "hur fan kan du göra såhär mot mej när du vet hur ont det gör utan extra påfrestning???" vrålar den och jag gnäller "ja, ja, jag veeeet, förlåt för fan, men snälla, håll dej lugn nu, det är nog med att försöka klara av att hålla lungorna kvar i kroppen..."
Mår inte bra. Så jag ger fan i att röka idag. Kanske imorgon också, kanske för alltid den här gången, för jag trivs inte alls med tanken på att alltid känna såhär, aldrig få nog med luft, alltid känna det som om jag faktiskt håller på att kvävas.
Jobbar gör jag inte heller. Det går bara inte. Förmodligen är det så att den här fina lilla infektionen gör att smärtorna blir värre än vanligt, och jag klarar inte av att jobba.
Bli av med förkylning. Vila kroppen. Låta bli ciggen. Äta som folk. Kan det vara en plan?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar