Just nu mår jag rätt bra.
Jag har plockat fram ingredienser till min kräftsallad. Kokat ägg. Sköljt grönsaker. Tinat kräftstjärtarna.
Därtill är jag alldeles lugn och fin, trots apjobbigt samtal med soc angående vilset barn som kommer att få lära livets sanningar den hårda vägen.
Lugn och fin är jag med hjälp av 15 mg oxascand, som är likvärdighetsmedicinen man får för sobril, 1 krona billigare. Mot ångest, alltså Och ångest har jag, massor, det både räcker och blir över med ångest här nu, tack så mycket. Kan jag slippa så gör jag.
Läser andlig utvecklings-böcker och tänker att jag inte alls tänker ha dåligt samvete för att jag använder kemikalier i krisläge. Det gäller att överleva, nämligen, och helst utan att gå sönder. Finns ju flera barn att ta hand om. Utvecklandet av andligheten kanske kommer lite senare, vem vet?
Har funderat på vin som alternativ, men förkastat idén. Jag dricker mycket sällan, kanske 3-4 gånger per år, i glada vänners lag vid lite sådär högtidliga tillfällen, men då brukar det bli rejält. Börjar jag kan jag inte sluta. Det är nämligen rätt skönt att bli full. Att bli full, alltså. Vägen dit, liksom.
Att vara full, däremot, är inte ett dugg trevligt. Det är då man går hem om man kommit till den aktningsvärda ålder jag befinner mej, eftersom erfarenheterna från ungdomens fylleslag säger att det är bästa sättet att se till att man inte gör nåt man ångrar. Nåt som ger extra bränsle till den dagen-efter-ångest som i sej är oundviklig.
Det räcker med den. Den finns där, trots att man uppfört sej alldeles exemplariskt och gått hem innan alla sett att man är för full...
Så vin är uteslutet. Jag menar, öppnar man en flaska går det ju inte att ta ett glas. Inte hemma hos mej, iallafall. Och köper man en kartong är det ju klippt direkt, då märker man ju inte ens när flaskan är slut!
Så tre små vita 5 mg:s piller då och då får duga för nu. Under den så kallade krisperioden.
Jag tycker inte om medicin. Jag tycker inte om kriser. Kombinationen är alltså riktigt dålig, men just nu känns det så alldeles nödvändigt, för överlevnadens skull.
Däremot kan jag väl tänka mej att ta en liten Bowmore till kvällen, för det är riktigt gott. En liten ljuvlig single malt med en bit mörk choklad. Det är att ta hand om sej, det. En lisa för själen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar