Problemlösning är nåt jag har sysslat med i hela mitt liv, och nu kan jag inte sluta med det.
Så jag tänker hela tiden. Runt runt går det i skallen, alternativscenarier, om man gjorde så, hur blir det? Eller på det där viset, funkar det då?
Problemet är att problemen är olösliga, ialla fall för mej. För vuxna. Inte för femåringen. Han sa:
"Vi måste hitta på nåt som gör henne glad. Jag ger henne en frukt! "
Och det fungerade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar