Är det ett misstag att jobba?

Idag är en dubbel dag.

Jag vet att det sådär rent privat kommer att bli... Förmodligen fasansfullt. Det är många hemska saker som händer, och hot från fler hånger som spikar överallt runt mej.

Snart börjar de falla, och träffa mej.

På jobbet, däremot, kommer det att bli riktigt roligt. Där vet jag att jag har åtminstone ett fantastiskt jobb att göra, en underbar människa att möta, och det stärker, förstås.

Jag tänker en hel del på hur bra det egentligen är att använda jobbet som styrka, som flykt, som en av de få positiva sakerna med livet. Är det ett misstag?

Vet inte. just nu känns det som om det är en ren överlevnadsstrategi, även om det är patetiskt.

"Vad är bäst i ditt liv?"
"Jobbet!"

Ja, huvva.

Bäst är det ju i o f s inte, det är ju lilleVild, och storVild är inte så dum han heller, och sådär egentligen är också min tös en gudagåva även om den där guden just nu väljer att pröva både det ena och det andra hos mej genom henne.

Eller hur det nu är.

Men: på jobbet får jag vara vuxenMummel, mej som mej själv, inte som mamma. Det ger en energi som jag inte klarar mej utan just nu, vilket jag försökt förklara för diverse läkare under senare tid.
"Ska du inte vara sjukskriven nu?", säger dom.
"Nej!!!" ryter jag, och övergår till att försöka förklara ovanstående. Vissa fattar. Tror jag. De kanske upplever samma sak, vem vet.

Så jag jobbar mina timmar, får möjlighet att producera, att göra nåt jag är bra på, att fokusera på annat än privatlivets elände och misslyckanden.

Så gör jag. Och det visar sej väl snart om det är en bra strategi, kan jag tro.