Idag haver jag talat med ett antal experter, och ingen av dom har haft ett enda dugg att bidra med.
Mest hänvisar de till varandra, av nån underlig anledning.
SJälv håller jag på att försöka utbilda mej, vilket känns ganska knepigt, eftersom jag ju faktiskt inte riktigt vet vad det är jag har att fajtas med. Därom tvista nämligen experterna. Och förresten sätter man inte diagnoser på såna som inte fyllt 18. För då kan de stigmatiseras i samhälletsögon.
Men hoppsan! Har man ingen diagnos kan man ju inte få vare sej hjälp eller behandling, eftersom det inte är fastställt vad man har för diagnos.
Runt runt springer jag, fast i limbo.
Läser göra jag, den här boken. Eftersom den på ett strålande vis beskriver exakt vad mitt liv innehåller.
Sen tittar jag på Oprah och Dr.Phil och en massa mordprogram, om jag hittar dom. Och färdigställer mitt projekt: hela Robert Jordans The Wheel Of Time ska brännas ut, och sedan lyssnas på. Jag skulle helst vilja att det blev på en strand, men en kall drink, under ett parasoll.
Dream on, girl! Jag sitter fast i limbo, remember? Varje timme är skräck och ångest, varje dag utan blod eller försvinnanden är normal?
Men jag kan ta på mej mina lurar och gå in i en fantasyvärld, det är bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar