Lillen bygger tält i soffan. Han planerar sitt boende ihop med Pingu och sina två sovhundar (mjukisdjuren förökar sej i smyg...), och ska även bjuda på frukost. Nu ska han mojsa ända tills jag säger till att han ska laga frukost.
Jag tror att det kan bli o'boy...
Det är solsken. Lite under noll. Ett hopp om vinter? Lite vinter med gnistrande snö skulel jag vilja ha, trots att jag vet hur det ser ut eftersom jag bådåe researchat och skrivit om det: temperaturhöjning på nära 2 grader, 20 % kortare snösäsong.
Hittills ett par dagars snö i år.
När jag var liten var det snö. 1977, och då var jag tio och verkligenverkligen uppskattade det, var det snö så inihelvete. Pappa skottade taken, och vi klättrade upp på dom med hjälp av drivorna, och hoppade sedan ner i allt det vita. Lek med döden - jag kunde ha drunknat i snö.
Nu rasade tältet. Och det förutspådda och förvarnade (från min sida) och hett förnekade (från sonens) utbrottet kommer.
Han fick bygga under förutsättning att han inte blev galen då det rasade.
Det höll altlså inte, löftet. Men han är rysligt söt när han är arg...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar