Mummel om förmågor

Jag kan ord som "inhibition" och "besvärshänvisning". Därtill kan jag använda dem, och vet var jag ska skicka epistlarna som innehåller dessa ord.

Arga. Jättearga var de, epistlarna, och både tjänstemän och politiker fick sina fiskar varma, kan man säga.

Nu blir det så att inga beslut som tjänstemän gjort på delegation (kolla, ett ord till!) kommer att genomföras. Socialnämndens utskott ska titta på ärendet först. Inhibition efter klagan, och om utskottet inte kan/vill ta i saken blir det besvärshänvisning till Länsstyrelsen. Ungefär.

Vi har till augusti, mina vänner. Och vi har totalt och fullständigt ohämmat stöd från psykiatrin.

Nu måste jag lyfta psykiatrin, känner jag, eftersom det är mycket klagomål om just deras arbete.

Min dotters läkare är en pärla. Hela det team som jobbar med (ja ja, det var väl en sanning med modifikation eftersom det är näranog omöjligt att jobba med henne, de gör otroligt tappra försök, dock!) henne är fantastiska. Försöker hitta nya vägar, lösningar på problem, försöker t o m på ett otroligt vänligt och pedagogiskt sätt förklara för diverse löst folk från soc exakt vad det är vi har att brottas med.

Mycket komplexa psykiatriska problem.

Jag skulle kunna kyssa läkarens fötter. Vid mötet vi hade var hon så inihelvete på dotterns sida, och det kände hon. Det märktes. Läkare kallade henne genomgående för "kvinna", och det kändes väldigt dubbelt för mej. Men vacker. "Jag ser en helt annan kvinna idag än vad jag gjorde i höstas", sa hon, och det lät så fint... Jag tror att bara det stärkte min kvinnodotter enormt.

Jag fick hjälpa henne, jag också. Vi hjälptes åt att röja hennes lägenhet. Det var egentligen inte alls så farligt - men om man lämnar disk i blöt i veckor blir det inte bra...
Så: blomflugefällor överallt i den kliniskt rena lägenheten. En förhoppningsvis dödande cocktail som de små jävlarna kan dränka sej i. Och klorin i alla avlopp, det kan funka.

Det finns hopp. Nu får hon "bara" försöka hålla i, ta emot det stöd hon beviljats istället för att slinka undan.

Ett litet steg i taget får det lov att vara, mer klarar hon inte. Det är det soc måste fatta. Sätt press på henne och hon rasar i bitar. Lirka med henne, och hon gör som du säger.

Varför lyssnar ingen på mammor???