Det fascinerar mej lika mycket varje gång:
en liten människa kommer, pratar, kramas, pratar mer, vänder uppochner på allting, vill ha macka med jordnötssmör, snälla mamma får jag ta en glass och vet du att jag blev alldeles blöt om fötterna på friluftsdagen och det gjorde jättejätteont i tårna för det var så kallt och...
Och i orkanens öga sitter jag, med frid i själen och tänker att jag är världens lyckligaste människa, ingen kan ha sån tur som jag. Såna fina barn.
Det är t o m så att han inte är sådär helt emot att titta på lägenhet. Jag förundras, men inser att han är en tänkande liten människa och han kan tänka sej att annorlunda inte med nödvändighet betyder sämre.
Mitt motto. Annorlunda betyder inte med automatik sämre. Bara - annorlunda.
Nu ska jag bara sitta, sitta och känna hur min lägenhet plötsligt är ett hem när lillebror kommit, sett och gått och lagt sej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar