Tänker alldeles för mycket nuförtiden, på det ena och det andra. Bagateller, kanske, men det är sånt som brukade vara viktigt.
Som att läsa. Förr läste jag hela tiden, alltid minst ett par böcker på gång samtidigt, nån deckare, nån faktabok, kanske nån biografi, men nu... Har tappat bort böckerna - även om jag lyssnar på böcker, det gör jag. Men läsningen... Att krypa upp i en fåtölj som jag gjorde igår, eller ta en bok med i sängen, det var så längesen.
Sjunger gör jag inte heller. Förr sjöng jag alltid, med barnen, utan barnen, som svar till barnen - det finns alltid en passande liten visa att ta till, åtminstone om man har hjärnan så fullproppad med så förbaskat många sångtexter som jag har. Kanske är det därför jag inte får plats med så mycket annat, för att det är fullt av Taube och Olrog och Dan Andersson och alla andra svenska diktare, jazzlåtar och gamla örhängen och så min egen musik, med allt från Bängen trålar till Wuthering Heights.
Spela kan jag inte, klarar inte av att trycka ner strängar längre och pianot blev kvar när jag flyttade från huset. Har funderat på pipa eller flöjt, men inte hittat engagemanget, det försvann nånstans.
Var tappar man såna där saker, egentligen? Blir det så fullt av sorg och ledsamheter att musik och litteratur, t o m mina kära deckare och fantasy, inte får plats?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar