En månad. Så länge tycker min läkare att jag ska vara sjukskriven.
Förhoppningsvis kan jag bryta sjukskrivningen tidigare - men jag behöver också ge mej själv tid.
Jag måste komma igång med min fysträning, eftersom den gör att jag kan klara vardagen och min egen sjukdom. Detta vet jag, av erfarenhet.
Jag vet också att jag helt enkelt inte haft kraft att hålla i det senaste året, att jag, fullt medveten om följderna, inte klarat att ta hand om skruttkroppen. Nu är jag där jag är. Nersliten. Med väldigt förhöjd smärtnivå, och svagare muskulatur. Mer ihopspänd, och svagare. Det behöver jag hjälp med. Vad som kallas manuell manipulation i sjukgymnastkretsar. Jag tigger och ber om remiss till naprapat, eftersom jag har stor hjälp av den behandling hon gav förra året, naprapaten. Det gör ont, men det är skönt ont.
Samma sak med fysträningen.
Förra året gick jag med stavar ungefär en timme per dag. Tränade styrketräning (lätt, många repetitioner) tre gånger i veckan. Qi gong minst fem dagar i veckan. Mindfulness, vilket ger en mental vila som är ovärderlig, i princip varje dag. Nu? Ingenting. Promenader, ja. Då och då, men inga stavar, ingen överkroppsträning. Cykel - förstås, jag har ju ingen bil. Fast jag fick punka igår igen. Lika jävla irriterande som vanligt, eftersom jag inte längre har styrka i händerna för att laga, vilket jag alltid gjorde i mitt förra liv. Enkelt: punkad cykel, lagad inom en halvtimme. Nu? be om hjälp, eller lämna in och betala. Jävligt irriterande!
Det allra värsta är förstås känslan av misslyckande. Jag har verktygen, vet hur jag ska göra. Träningsprogram, balansboll, gummiband, vikter, motionscykel. Men inte kraften.
Jag tror att jag ska göra Det Värsta: ett schema. Ett träningsschema, kropp och själ. En självbehandling under sjukskrivningen, det måste väl vara en god sak, en dröm för alla anti-sjukdomsmänniskor i denna kalla värld?
"Å, så fint, hon försöker göra sej själv frisk!"
*hysteriskt fnitter*
Frisk blir jag ju aldrig, nämligen. Men fan så mycket bättre kan jag må.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar