Fick frågan av psykgubben: Har du nåt socialt nät som stöttar?
Det är en intressant fråga, minst sagt, och aktualiserad av telefonsamtalet jag just avslutat.
Min kära vän A., som bor 50 mil bort, men som alltid är nära. Det finns fler såna, åtminstone en handfull, kanske några fler, som utgör ett totalsolitt nätverk. De fångar mej varje gång.
Man behöver inte ha tusen bekanta som bor nästgårds. Visst, det är värdefullt med folk som kan hoppa in och hjälpa praktiskt då och då, med barnvakt eller tunga lyft - men det är en så liten del i det man verkligen behöver.
En vän som A., som finns och har funnits i typ femton år, som alltid har öron att lyssna med och klokheter att säga är värd mer än hundra bekanta som i princip bara passerar revy.
Jag har därtill blivit kräsen som fan. Dom jag nu kallar vänner litar jag på in i döden. Många har valts bort de senaste åren, eftersom dom tydligt visat att de inte pallar vått och torrt - det ska vara enbart i lust, inte i nöd. Om det inte är deras nöd, vill säga. Då förväntar de sej uppbackning, till hundra procent.
Reciprocitet. Finns oftast inte. Ge och ta är bortglömt.
Mina vänner, mina fina underbara kloka kvinnor, dom finns där, alltid.
Det är värt väldigt, väldigt mycket.
2 kommentarer:
sticker inn snabbt innan läggdax, 1
skönta att du har riktiga vänner!
heller 2-3 RIKTIGA vänner än 100 "vänner"
Och du passa på att vila upp dig nu denna månaden, bra att du kom iväg till doktorn!!
*kram-*
Jo, vänner är värda mer än man förstår.
Ärliga vänner. Såna som är sanna i ord och handling.
De är därtill sällsynta, och man ska vara riktigt riktigt rädd om dom!
Skicka en kommentar