Just nu är det mycket tårar, mycket prat med storsonen, och så inihelvete mycket uppgivenhet.
Att s a s sitta på bänken och inte kunna göra någonting är så vidrigt att det faktiskt tar andan ur mej.
Soctanten ringer, och på nåt underligt vis lyckas hon anklaga mej trots att jag är utkastad ur actionzonen - dottern har inte kommit till uppgjort möte, hon svarar inte då de ringer, öppnar inte dörren...
Hur kan jag göra nåt? Eller ens veta om vad som händer?
Nu: jag vet att de har eller har haft möte, eftersom tanten ringde och frågade om jag trodde att dottern skulle komma, det är ett viktigt möte som hon måstemåstemåste dyka upp vid. Och hur ska jag veta det???
Såhär är det tydligen: soc tycker inte att hon klarar av att bo ensam. Och då förlorar hon sitt boende.
Jaha. Var gör de av henne då? Just den saken är mycket oklar. "Det är kö till skyddat boende", var svaret som jag fick.
Skyddat boende?!?!? Är de galna allihop??? Finns ingen möjlighet att det skulle funka med ett skyddat boende, det enda det skulle leda till är att mitt barn skulle bli ännu sjukare, ännu mer uppgiven, ännu mer beroendegjord istället för att få stöttning att göra sej ett eget liv, ett självständigt liv, utifrån de förutsättningar hon har.
Jag tog fram min skrivelse inför utskrivningen från behandlingshemmet. Jag ställde de här frågorna då, hur kommunen hade tänkt sej att fixa stödet hon behövde. Jag pratade mej blå om att hon just börjat komma igång med att träna sej på att fixa för sej, att vara ansvarig för inköp och ekonomi och matlagning och städning men att hon inte alls var färdig för utskrivning.
Idag sa soctanten: "Behandlingshemmet borde ha talat om att hon inte klarade att bo ensam."
Vafan gör man???
Jag vet att jag borde anmält handläggningen redan då, men det är mycket man borde och inte gör för att försöka behålla nån sorts god vilja från myndigheternas sida. Nu undrar jag om det är för sent. Betraktas vi/hon som pågående ärende? Kan de manipulera saker i efterhand? Orkar jag?
2 kommentarer:
Slå inte på dig själv! Och låt för f-n inte soc skuldtrippa dig, Vad jag förstår har du gjort ALLT och lite därtill för din dotter. Ska lyssna runt lite i omgivningen och försöka komma med något mer konkret råd. Tills dess sänder jag dig styrka så att du kan klara en timme i iaget. Eller minut. Varma tankar till dig och din familj.
En minut i taget.
Möte imorgon. Dottern vill ha mej med eftersom "jag säger ju ingenting, håller ju bara med för att få komma därifrån", och nu är jag FÖRBANNAD!!!
Sådärja.
Nu ska fan ta dom. Vartenda journalblad ska hon begära ut, från psyk, behandlingshem, soc.
Fick igår reda på varför hon skrevs in på behandlingstehemmet, det som tog sån tid att hitta eftersom det ju måste vara ett ställe som hade expertis när det gällde psykiska/psykosociala problem: pågående drogmissbruk. Enligt soc.
Trodde dottern skulle gå upp i atomer... För det är faktiskt två saker vi lyckats med: att hålla henne ifrån drogmissbruk och kriminalitet. Vilket soc mycket väl vet.
Imorgon blir en jobbig dag. För handläggaren.
Skicka en kommentar