En dag fick jag ta hand om en panikslagen dam i kassakön, hon blev livrädd av löpsedlarna. De s k kvällstidningarnas löpsedlar, förstås. Hon sa att hon inte vågar gå ut eftersom hon tror att hon ska bli överfallen och mördad, eller så.
Nu ska jag försöka ta hand om och lugna en ångestfylld dotter som skrämts upp av den jävla svininfluensan. Baconfebern. Vad man nu vill kalla den.
Alex Schulman har panik och vill inte titta på folk längre, ens.
Hans bror Calle har en lite annan inställning, gudskelov.
Själv anser jag att man förstås bör vaccinera sej. Om det inte redan är försent, förstås. Många är redan smittade, och som de flesta virus är den s k svininfluensan smittsam. Men inte farligare än vilken jävla influensa som helst.
Här anser jag att media har ett otroligt stort ansvar, även om det givetvis är vars och ens uppgift att ta reda på så mycket som går - från pålitliga källor.
Jag har lärt mina barn att inte tro på nånting de hör, ser eller läser utan att kolla. Yrkesskada...
Min dotter är fullkomligt skräckslagen och övertygad om att hon ska dö, eftersom skräckpropaganda är vad som sprids i många medier.
Och jag tycker att det är för jävligt. Så. Då var det sagt.
Förmodligen kommer jag nu att genast slås av baconfebern och dö eftersom jag är inihelvete riskgrupp - men om jag tillhör den lite drygt halva procent som kolar vippen så är det väl så. Ha!
Men låt min stackars skräckslagna unge vara nu, hon och många med henne orkar inte mer. Börja redogöra för alla dem som fått influensan och inte dött. Många, många, många kommer det att bli.
Det är förstås inte intressant för slaskpressen, de överlevande i influensa är inte ett dugg att skriva om... Alldeles för vanligt. Tråkigt, helt enkelt.
Lika lite intressant som att miljoner dör av malaria varje år. Eller aids. Det är ju långt borta, och de andra.
Inte vi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar