Imorgon ska jag ta tag i det, bara inte nu.
Idag kom saker upp som jag förträngt så inihelvete, när dottern ville prata om det kunde jag bara inte, halsen var ihopsnörpt av gråt och ångestskrik.
Jag åkte hem och hittade Boken från 2007, och var så ofantligt korkad att jag läste.
Imorgon ska jag skriva det. Men inte nu, för då kanske jag helt enkelt bestämmer mej för att sluta andas och lägger mej ner och dör.
Ska man spara sånt där, egentligen?
Jag vet hur jag tänker: mina barn ska få sej mej nån gång, kanske när jag dör, kanske före det om jag orkar vika ut mej så. Det ska finnas kvar, bitar av mej och mitt liv, mina tankar, hur och ibland t o m varför - men är det fel?
Förr skrevs testamenten där det stod att alla personliga papper skulle brännas när personen ifråga dog. Men om alla de där böckerna ska med får jag inte plats i kistan...
Imorgon. Tillbakablick eller bevis på att helvetet finns och aldrig tar slut, fy tusan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar