Idag älskar jag Calle Schulman, som skrivit en fantastisk, om än inte nydanande, debattartikel i Expressen.
Det där vet alla mammor om. Eller nej, nu övergeneraliserade jag, men många mammor är väldigt, väldigt medvetna om fenomenet, och ibland alldeles överjävligt trötta på det också.
Men: sen växer barnen. Åren går, och vips! är de vuxna och där står man med sina älskade ungar som man fått låna under så kort tid, ser att de små bebisarna blivit fantastiska unga kvinnor och män och är alldeles till sej av stolthet och glädje.
Man har samtal med dem, samtal som gör att man lyser som en sol och med rodnande kinder försöker vifta bort komplimanger, med "äsch, det vet du väl att det bara är så man ska göra, älskade lilla gubben/gumman" när de säger att de är stolta. Över mej.
Har så svårt, så svårt att ta in det, att faktiskt se allt det bra jag gjort under alla de här åren när jag oftast var ensam om ansvar, ekonomiskt, känslomässigt, rubbet. För trots allt är de helt fantastiska, mina barn.
"Du är min förebild, jag är stolt över dej", sa min son häromveckan, och jag fullkomligt vred mej av... Ja, vad? Jag var så generad, ville inte höra, ville att han skulle vara en liten en igen, en som jag kunde lyfta upp i knät sådär som förr när han älskade att sitta i mitt knä med huvudet mot mitt bröst, lyssnande till mina hjärtslag...
Dottern är likadan, fast hon har svårare att uttrycka det. Hon säger bara "Jag behöver min mamma nu", och slår armarna om mej, och jag får titta uppåt för att se hennes ögon istället för att kunna skydda henne i min famn.
En kvar. Än så länge får han plats i mitt knä även om han är på väg därifrån, han också. Vi ska gå igenom alla pinsamhetsåren när ömhetsbetygelser försigår bakom stängda dörrar innan han också rusar fram till mej på stan och slår armarna om mej i en kram - men vi kommer dit.
Det är svårt att vara den som försöker vara ankare. Mycket lättare att ta rolighetsrollen då och då. Men det ger fan så mycket mer i längden.
Jag tycker att Calle S. ska vara stolt över sej själv. Och jag vet att Lisette S. är stolt över honom...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar