Mummel om datum

En liten hemlighet, bara för er: nu har vi bestämt vilket datum vi gifter oss...

Bara han, jag och mina barn, men bara för att jag mottagit hot om ett öde värre än döden om jag går och gifter mej utan att de är med. Fast den lille vet inget än, han kan nämligen inte knipa käft överhuvudtaget, särskilt inte när det gäller glada nyheter, och det är det ju.

Smög in på guldsmedsaffären och hämtade en bunt broshyrer igår, ringar och ringar och ringar - hur bestämmer man sånt? Vi är ganska överens: inget plotter. Inga stenar eller annat trams. Däremot vill jag gärna ha en tvåfärgad ring, vet inte riktigt varför, kanske är det helt enkelt symboliskt - en förening av två till ett. Fast så är det inte. Blir inte ett, tvåsamhet där individer är tillåtna och omhuldade funkar för mej.

Så det finns rödguld och silver, fina, fina ringar som är solida, bra pris. Röd- och vitguld, vackert det också, något dyrare. Och rödguld och platina, men den prisklassen känns fånig. Varför skulle man lägga motsvarande den bästa semestern i sitt liv på ringar??? tänker jag, och känner mej inte värst romantisk...

Vill inte ha fest, inte storslaget pampigt, egentligen behövs ju bara jag och min älskade. En vigselförrättare som jag känner och respekterar kommer hem till oss, till vårt fina hem, och mina två stora barn blir vittnen. Den lille berättade för ganska längesen att han minsann skulle vara "en sån där fästman eller vad det heter, en sån som bär ringarna", och så får det bli. Han är "fästman" och bär ringar, och sen lever vi lyckliga i alla våra dagar, helst utan en massa "tänk om vi bara hade..." och "varför skulle det ta ett helt liv innan...".

För det lönar inte. Nu är det nu, och nu mår vi bra och är lyckliga med varandra och det liv vi byggt.