Jag har fått en ny idol. Han heter Anton Hysén och är inte bara idol utan också föredöme och förebild.
En modig ung man, en ung man som anser att han är sej själv precis sådan han är, en ung man som ställer en fråga som är väldigt, väldigt viktig: vart fan är alla andra?
Inte för att det ska spela nån roll vem Anton älskar, eller vem jag älskar, för den delen. Inte för att nån alls har rätt att bry sej om vem som delar säng med vem eller vilket kön man tänder på och förälskar sej i.
Men för att den unkna, torftiga machokultur som fortfarande råder inom idrottsrörelsen, på alla plan, borde vädras ordentligt.
Ut med alla försoffade fördomar. Ut med alla som anser att sexualitet definierar en människa på minsta vis.
Oavsett om Anton, eller nån annan, förälskar sej i män är de bra på att vara sej själva, med starka och svaga sidor, med begåvningar och talanger, och det är vad som är viktigt.
Så tack, Anton, för att du är en stark och modig ung man som kan vara dej själv, och vara stolt över det. Och tack, Antons mamma och pappa, som uppfostrat en stark och modig ung man som nu kan bli ett föredöme för många.
Kanske t o m så många så att den beska smak man får i munnen då "idrottsprofiler" skämmer ut sej med nedsättande kommentarer om andras sängkamrater försvinner. Kanske t o m det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar