Jag tänkte igår att söndag, det blir en bra dag. Mitt solsken kommer och avleder det mesta, en doft av normalitet kommer iallafall att lägga sej över Mummelhemmet - men inte är det så.
Vaknar med ångest. Ångest just för att den lille ska komma, ångest för att jag inte vet hur jag ska orka, hinna, räcka till...
Det är konstigt hur man funkar, egentligen.
1 kommentar:
En sak jag lärde mig av mitt totala sammanbrott, det var att även roliga och givande uppgifter i livet tar på krafterna. Svår balansgång, det där. Skickar styrka!
Skicka en kommentar