Har sovit skitdåligt i en vecka ungefär, och vet inte riktigt varför.
Några teorier har jag - som att jag slutat ta min extra kvällsmedicin - men mest nojjar jag, tror jag.
Och det är jobbet. Alltid jobbet. Att komma tillbaka förra veckan var som att fångas i en tromb. Katastrofal behandling av de stackars sommarvikarierna, redigeringsvikarierna funkar inte alls, tidningen ser ut som skit. Så det vanliga: det är så hemskt att hämta tidningen i lådan vid den här tiden på året. Som de flesta andra morgontidningar går vi ner i format under semestern (vilket väl inte verkar logiskt, är det inte på semestern folk har tid att läsa tidning???), mycket på grund av att det sparas in på vikarier och vi går runt på ännu färre än vanligt, och det innebär att vi dels inte kan få med det som borde vara med, dels att det vi gör kapas ner så mycket som möjligt.
Jag vet att jag nu måste börja dra i all skit som jag upptäckte förra veckan, men vet inte hur. Blir så förbannad och stressad, hela våren har vi tjatat om hur viktigt det är att våra sommarvikarier får en ordentlig introduktion, att alla vet hur-vem-vad-varför, att det finns teknik som minneskort till kameran och passerkort att dela ut den sekund vikarien börjar, och så skulle det bli. Så blev det inte.
Så jag är alltså direkt tillbaka i den där känslan av att aldrig räcka till, att folk förväntar sej en massa av mej som jag inte känner att jag mäktar med, att allt blir så splittrat att ingenting blir bra - och jag hatar det. Det tar all glädje ur jobbet, all kraft ur mej, och gör att adrenalinnivåerna ligger skyhögt dygnet runt.
Två veckor till, sen semester. Klarar jag det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar