Telefonen ringer:
"Hej mamma, jag undrar när du är ledig så jag kan komma till dej?"
Glädje. Oro. Ledsamhet.
En vecka hos pappa, och han vill hit. Tre veckor kvar, och vad ska jag göra?
Han kommer ikväll, förstås, och stannar tills jag är tvungen att jobba. Det blir bara mys, hälsa på syrran och hennes kissekatt, Harry Potter-bio, mormor och morfar.
Och sen är jag tvungen att släppa iväg honom igen, och jag kommer inte att tycka att det är bra, inte ett dugg. Min älskade sammanfattade saken ganska bra häromdagen: det fungerar någorlunda under terminerna, när det är skola och fritids och träning som fyller dagar och kvällar, men med lediga dagar utan schemalagda aktiviteter fungerar det inte alls.
Ja, jag vet att jag ältar och tjatar, men jag vet faktiskt inte vad jag ska ta mej till. Jag vet att mitt lilla barn inte har det bra - men kan inte göra ett skit åt saken.
Men snart är det dags för mamma-semester. Snart är det fyra veckor här. Det ska bli intressant att se om han vill till pappa...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar