Nu -
orkar jag inte.
Efter det ena kommer det andra, och alltid är det nånting tyngre och ännu svårare som lägger sej ovanpå allt det andra jag redan bär.
Nu -
vet jag inte vad jag ska göra.
Sätta den ena foten framför den andra.
Ta en minut i taget.
Inte se mer än en sekund framåt.
Och sen?
Finns det?
4 kommentarer:
Känner verkligen med dig. På något konstigt sätt klumpar eländet ihop sig och man hamnar i en absurd värld som man inte vet hur man skall förhålla sig till. Men det låter klokt och som det enda du kan göra just nu, att leva i nuet och ta en minut i taget och tänka att någon gång vänder det. Jag har följt din blogg under någon månad och önskar att jag kunde hjälpa dig på något sätt.
Jag har själv en dotter som mått väldigt dåligt, men som mår bättre nu, inte helt bra, men mycket bättre. Samtidigt som hon började må riktigt dåligt dog först min pappa och sedan min mamma som hade alzheimers ett drygt halvår senare. Min bror som är sjukpensionär hamnade i någon slags depression och anklagade mig för allt mellan himmel och jord för att jag kände att jag trots allt var tvungen att prioritera min dotter och inte kunde vara hemifrån under någon längre tid, mina föräldrar bodde 40 mil bort.
Men efter några år har det äntligen vänt och min dotter mår bättre nu och vi har åter kunnat börja leva ett något sånär normalt liv och jag är så tacksam att hon kom igenom allt med livet i behåll.
Jag förstår att du verkligen måste ha det jättetufft som inte mår bra själv och dessutom har flera barn att ta hand om.
Mvh Iréne
Step by step...
Du kan inte... Göra mer.. Du kan inte och du behöver inte!
Du kan vara lugn.. Den här mamman vet att du inte vill "dra ner mig" i ditt inferno.. Det handlar inte alls om det! Det handlar om att möta, känna igen sig... Någon som vet hur ont man far, utan ord, utan ältande...Det gör satans, jävla, helvetiskt ont att ha "barn som far illa/mår dåligt/har speciella behov... Det går inte att förstå/ta till sig om man inte varit där! Jag finns här! Jag är i en "annan glaskupa".. Min och Liten T´s.. Same, same ut different.. Din glädje är min, min sorg är din! Svårare än så är det inte.. Tröst... Inte skadeglädje!
Många långa kramar...
Mallaglädjesorgblirsynlignärmandelarbralla
Mummel..
Var är du vännen?
Pok
Mallasaknardigbralla
Kära goa underbara vänner!
Jag finns här, tror jag.
Men: inte särskilt verklighetsförankrad.
Raggsockor och ljudböcker är bra. Stänga av. Och skidåkning på tv.
Vet inte vad det blir, men ni ger både glädje och styrka, och för det är jag oerhört tacksam.
Skicka en kommentar